Vattenavgång och utan EDA, första barnet! (VÄLDIGT Lång!)

Skriv din egen förlossningsberättelse och läs andras berättelser!

Vattenavgång och utan EDA, första barnet! (VÄLDIGT Lång!)

Inläggav Hubedihubbe » 26 dec 2012, 14:41

Satt nyss och hade skrivit en bra bit på min förlossningsberättelse, när min kära lilla son Charlie, 10 månader, kommer och stänger av min dator.... :cry: Så bara att börja om.. Kan säga att min sambo har satt en lapp över knapparna så att det inte ska hända igen.. ;)

So here it goes again.

Allt startade den 16 Februari 2012, var faktiskt beräknad 17 feb!
Vi höll på att göra oss i ordning för sängen, min sambo Peter ville kolla på någon serie som han tyckte var väldigt bra, sista avsnittet var det nog också om jag kommer ihåg rätt! Han hade pratat om det flera dagar.
Peter hade redan lagt sig i sängen och kollade på tv medans jag för hundraelfte gången den kvällen hälsade på herr toalett för att kissa en skvätt.
Jag hörde hur det knäppte till lite svagt, ungefär som när man knäpper med fingrarna, fast lägre.
reagerade inte så mycket på det utan trodde det var något annat som lät, hade läst och hört att det skulle knäppa till högt och tydligt när vattnet gick. Kom dessutom inget fostervatten heller, då.
Så jag knallade iväg till sovrummet utan att säga något till Peter. Vill ju inte oroa i onödan!
jag boade in mig under täcket med en miljon kuddar för att ligga skönt (vilket är svårt när man är stor som ett höghus..), men tillslut låg jag hyfsat bra.
efter bara några minuter känner jag hur det forsar massa ljummen vätska mellan benen för att bilda en stor fet pöl runt mig i sängen. Visste på en gång att det var vattnet som trots allt hade gått! :D Klockan va då 21:50.
Låg några sekunder och funderade på hur jag skulle berätta för Peter.
"Älskling..." började jag lugnt för att fånga hans uppmärksamhet. "Jag tror vattnet gick." sa jag långsamt och kollade på honom med stora ögon.
Han tittade på mig med lite smått öppen mun.
" Va? Allvarligt? Nej du skojar." sa han lite skämtsamt i tron om att jag faktiskt försökte lura honom.
"jo men de är sant!" Jag slängde av täcket och puttade bort alla kuddarna som låg i vägen för att visa honom den gigantiska pölen vatten runt mig.
Peter betraktade pölen snabbt.
"Jahapp, då får jag inte kolla på programmet i alla fall då.." Sa han lite besviket.
Jag hade rest mig upp ur sängen och det fortsatte att rinna fostervatten efter benen på mig, så jag bad Peter att hämta en handduk. Ville ju kunna ta mig till badrummet utan att orsaka en flod. :)
Skuttade in till herr toalett, igen, och satt där några minuter. tankarna for runt i skallen på mig och jag skakade lite minns jag.
Peter kom in med torra trosor som jag stoppade ner en "super-dry" binda i innan jag knallade ut därifrån.
Min kära sambo hade då städat upp efter mitt lilla pool-party i sängen, finns en stor fläck kvar på madrassen. :)
Jag ringde förlossningen och frågade hur jag skulle göra, vattnet va mekonium-färgat så dom ville att jag skulle komma in på en gång så dom fick kolla på det.

Under bilfärden så klockade vi mina sammandragningar för skojs skull, tog ca 20 min in. Dom låg på 6 minuter (enligt Peter).
Hade haft sammandragningar under hela graviditeten så trodde inte att de var värkarna som startat då.
När vi var framme vid förlossningen så parkerade vi en bit ifrån, hade ju inte bråttom så lika bra att göra det ordentligt!
Hade under bilturen läck MASSOR med fostervatten, så min binda var sedan länge genomblöt.. Tur att jag satt på en handduk. :lol:
Hängde dubbelvikt på Peter medan vi gick, för reste jag upp mig var det verkligen Niagarafallen nummer ett där nere! kände mig väldigt fånig.. Vart inte bättre av att en medelålders kille skulle in till FL samtidigt, så jag försökte se normal ut men de gick nog sådär, hehe..
Byxorna var helt dyngsura när jag fick träffa barnmorskan (ca 22:45) som skulle vara med mig under hela resan, Elisabeth hette hon.

Elisabeth kollade på min binda och konstaterade att det var mekonium, så bara på med sjukhuskläder och jätte-blöjan, för jag fick inte åka hem. Dom vill hålla koll på lilla bebben i magen!

Tror sammandragningarna låg på 4 min och 30 sec när vi blev inlagda, dock gjorde dom inte ont än bara lite obehagliga.
Jag och Peter förberedde oss på en lång vistelse på förlossningen eftersom jag var förstföderska, men ack så fel man kan ha..

Vi småpratade och tog lite kort, ringde blivande mormor och morfar och förklarade läget.
Jag har ingen aning om vilka tider allting skedde nu, har som sagt inte min journal här.

Jag testade den stora bollen man skulle sitta på och rulla höfterna, men det va ingen större hit, det gjorde bara mer ont tyckte jag så den fick stora dissen.
De enda jag tyckte hjälpte va att ligga på sidan i sängen och andas. :)
Värkarna tilltog allteftersom tiden gick, Peter låg en stund bakom mig och höll med sina varma händer där jag hade ont, i nedre delen av magen. Men smärtan va absolut uthärdlig! tyckte att det va en baggis om det bara skulle kännas så här. ;)
När klockan började närma sig ca 01:30-02:00 fick jag en vetekudde, väldigt skönt tyckte jag. Lite morfin fick jag med så jag skulle kunna sova en stund, men tycker bara att jag kunde slappna av mer emellan värkarna, men inte sova. Jag va ju sååå trött nu!
Men framåt 04:30 (hade någon gång innan fått lustgasen, släppte den INTE ifrån mig) hade jag så fruktansvärt ont, fy sjutton! Elisabeth kollade hur öppen jag var och konstaterade 4 cm.
va? Hade jag hört rätt? Tänkte jag i mina plågor. Värkarna avlöste vid det här laget varandra, så inga pauser emellan alls! Kändes som om en lastbil körde över magen på mig om och om igen.
Elisabeth frågade om jag ville ha EDA, som jag tidigare sagt att jag inte ville ha.
Men jag hade ångrat mig och sa såklart "ja" till den frågan.
Elisabeth lämnade oss för att fixa fram det åt mig.
Det här var den värsta tiden under förlossningen, hade så fruktansvärt ont! Som om jag hade en konstant värk hela tiden, lustgasen släppte jag inte ur mitt sikte. Men slangen lossnade hela tiden så jag vart lagom förbannad. Ligga och fiffla med det när man hade så grymt ont var ingen hit!
Efter 40 minuter (som kändes som en evighet) kom hon in med EDA:n.
Elisabeth bad mig gå på toaletten för att kissa först (fick hjälp av Peter och henne att ta mig dit, fick dock vara där själv), vilket jag motvilligt försökte, men de gick inte att sätta sig ner! Och helt plötsligt när jag står där inne känner jag hur de trycker på som sjutton, så hojtar från toan att nu måste jag krysta!
Så står där inne med stöd från droppsället och försöker att låta bli, men det är väldigt svårt! Så småtröck lite ändå.. hehe..
Elisabeth kommer in-springandes och säger att jag inte får krysta än heller. Dom får snabbt upp mig i sängen igen och hon kollar åter igen hur öppen jag är.
"8 cm" säger hon."Jag kan trycka bort det sista" Sa Elisabeth också. Sagt och gjort!
Nu va det dags att krysta! Men EDA:n då? tänkte jag för mig själv, men insåg att det var bara att glömma den, här vart det a lá natural!
Efter första krystvärken va de sååå skönt, för det gjort inte ett dugg ont längre, så jag tror ja somnade emellan där. ;)
Jag tog i för kung och fosterland, men lite för mycket tydligen för hon sa åt mig att ta det lite lugnt, annars skulle jag spricka för mycket.
Hade ganska långt emellan krystverkarna, vilken jag inte tyckte om när huvudet stod i öppningen, fy fasen vad det brände! Minns tydligt att jag hela tiden sa att jag ville krysta för det bränner och gör ont. Men Elisabeth höll för så han inte skulle komma ut för fort. Å gud vad jag hatade henne då!
Men nästa verk ploppade huvudet ut, och snabbt efter det kom resten. Måste säga att de kändes väldigt konstigt. Klockan va då 05:45
Elisabeth la upp lille Charlie på magen som såg frisk och kry ut, Peter klippte navelsträngen. Moderkakan kom ut 5 minuter senare utan bekymmer, kändes ingenting.
Lilkillen började snutta på en gång och han va kung på de. :) Har inte haft bekymmer alls med amningen!
Vi lämnade BB dagen efter, alla mådde bra!

Charlie vägde 3115 gram och var 49 cm lång, född 05:45 17 Februari 2012. Tog ca 8 timmar från att Vattnet gick till att lilleman var ute!
De var en grymt häftig upplevelse, och vi försöker nu med nr 2. :)
Användarvisningsbild
Hubedihubbe
Alltid online
 
Inlägg: 251
Blev medlem: 17 dec 2012, 17:35
Ort: 210

Re: Vattenavgång och utan EDA, första barnet! (VÄLDIGT Lång!)

Inläggav Hubedihubbe » 06 jan 2013, 13:48

Kommentarer uppskattas.. :)
Användarvisningsbild
Hubedihubbe
Alltid online
 
Inlägg: 251
Blev medlem: 17 dec 2012, 17:35
Ort: 210

Re: Vattenavgång och utan EDA, första barnet! (VÄLDIGT Lång!)

Inläggav Lovley » 13 dec 2013, 12:24

Mycket spännande att läsa med en del inslag av fniss :)
Bild

Bild
Användarvisningsbild
Lovley
Stammis
 
Inlägg: 58
Blev medlem: 18 okt 2011, 18:20
Ort: 291
BF: 140315
Status: Förlovad <3

Re: Vattenavgång och utan EDA, första barnet! (VÄLDIGT Lång!)

Inläggav zsandora » 13 dec 2013, 12:59

Åh jag älskar förlossningsberättelser. Men jag kan inte låta bli att fundera på en sak när jag jämför din och min. Jag va inne kl 20,00 på fl öppen tre cm, dom la in mig pga smärtan sa dom men inser såhär 9 år senare att de va nog för att bebisen inte gick att väcka... Låga hjärtljud.
Ca halv elva på kvällen hade jag dö ont och trots min sprutskräck bad jag om eda! Men det sket sig tio i elava kom krystvärkarna och elva va ungen ute, dåliga hjärtlud och andades inte, men återhämtade sig snabbt!
Men min tanke nu när jag läser är att man öppnas ca 1 cm i timmen, men både du och jag ökade den hastigheten rätt ordentligt, va det därför det gjorde ondare än va jag trodde va möjligt?

Ser nu att de va ett tag sen detta inlägget gjordes, men ja skickar ändå! :) ps min son föddes oxå den 17 feb fast 2005 :)
zsandora
Stammis
 
Inlägg: 102
Blev medlem: 08 nov 2010, 12:42

Re: Vattenavgång och utan EDA, första barnet! (VÄLDIGT Lång!)

Inläggav Hubedihubbe » 27 dec 2013, 23:26

Halloj!

Roligt att få en kommentar. :)
Jo jag har också läst det, att man räknar på 1 cm i tim! Så de gjorde nog extra ont när det gick så mycket fortare ;)

Skrev i slutet att jag och sambon skulle försöka på nästa barn, som nu är 2,5 mån gammal! <3 3 oktober kom hon med raketfart!! (beräknad 26 sep så en vecka över exakt)
Jag måste säga att det var inte alls lika smärtsamt så där länge som första FL var.
Jag hade haft super jobbiga sammandragningar/förvärkar hela graviditeten denna gången (ca 30-40st /dag). Helt plötsligt på eftermiddagen 3 oktober vart det exakt 7 min mellan sammandragningarna/förvärkarna (värkar var det dårå) och jag sa till sambon efter tre st att vi skulle åka in för jag var så rädd för att de skulle gå fort, och vi har 43 min (enligt gps:en, men det gick fortare!) till FL dessutom... Tur va det, för från det att vi satte foten på FL till att tösen var ute tog det exakt 56 min! Det var alla gånger hanterbar smärta fram tills de sista 7 min ungefär innan hon kom ut. Då gjorde det fruktansvärt ont! Jag höll på att dra sambon av stolen, hehehe... (låg på sidan och krystade)
Jag fick ligga med CTG 20 min när vi kom in innan dom undersökte mig dessutom, och då va jag hela 8 cm öppen!!! Snacka om att jag var chockad!! När jag var så öppen första förlossningen hade jag så ont att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. XD Nu kunde jag prata, skratta, skämta och tyckte att det var ju en baggis det här mellan värkarna (jag fick andas när dom kom, men var absolut hanterbara)
Så med andra ord va det en drömförlossning! Lilla Idun kom ut och vägde 2706g och 47 cm lång, fick 10:or på allt! :D JAg sprack ingenting heller! Jag brukar skämta med sambon och fråga om jag verkligen gick igenom någon förlossning eller om jag glömde det... Så om det blir en 3:a campar vi utanför 2 v innan BF ;D
Användarvisningsbild
Hubedihubbe
Alltid online
 
Inlägg: 251
Blev medlem: 17 dec 2012, 17:35
Ort: 210


Återgå till Min förlossning
Annons: