av Fialotta81 » 15 okt 2014, 14:09
Hej! Hur går det för er??
Jag måste få skriva av mig lite och ventilera mina känslor/tankar med andra i samma/liknande situation. Har, som jag skrivit tidigare, en mycket stark barnlängtan. Har drömt om barn i många år, men inte haft turen att träffa rätt man. Så i december förra året hände det plötsligt. Jag träffade mitt livs kärlek!!! Vi fann varann direkt och kände att vi hör ihop, vi är helt enkelt själsfränder!!! Så, i slutet av sommaren, blev vi sambor (jag flyttade in hos honom i hans bostadsrätt) och nu försöker vi alltså få barn. Jag vet att det kan ta tid och jag försöker ha tålamod, men det är otroligt svårt när man längtar sååå mycket. Känner precis som du, SandraMarie84, att jag önskar att jag hade börjat försöka tidigare. Känner mig gammal och är så rädd att det inte ska fungera, det är min största skräck och jag oroar mig ständigt över detta. Jag har dessutom varit sjuk, vilket inte gör det hela lättare. Fick en stor cysta på ena äggstocken i våras och tvingades operera bort både cystan och äggstocken. Jag har alltså bara en äggstock. Detta ska dock, enligt läkarna, inte påverka min fertilitet nämnvärt, kanske, möjligtvis, minska den med några procent. Hoppas de har rätt. Har iaf haft helt regelbunden mens sen operationen i april, så det bådar väl gott. Nu, efter första försöket, strulade den givetvis och kom 4-5 dagar sent, men det beror helt klart på stress. Blev ju att man gick inför det allt för mycket och tänkte och hoppades hela tiden att det skulle ha tagit sig direkt. Vet inte hur jag ska få bukt med mina känslor och kunna hantera allt på ett sunt sätt, så inte samma sak upprepar sig nästa månad. Hur gör ni andra? Har ni några tips?
Förlåt om det blev ett långt och jobbigt inlägg, men jag behöver verkligen råd. Kram och pepp på er. Hoppas att vi alla blir gravida snart!