Vad är jobbigt med tvillingar?

Mina flickor är två år nu. Och jag tycker att de här två första åren har varit olika jobbiga på sina sätt.

Första året så klart mycket sömnbrist, jag var betydligt tröttare. Man är mer osäker och jobbar sakta upp sina egna lösningar på problem osv. Barnen hade sämre tålamod när hungern eller tröttheten gick igång. Man behövde mer tänka på synkning kontra lösa det egna barnets behov.

Nu andra året tycker jag mycke av det ovan har löst sig. Man är mer flexibel, barnen utvecklar lite bättre tolerans, de sover bättre. De leker mer själva men de kräver också alltmer ens deltagande i aktiviteter och lekar. De behöver mer stimulans, gå och skrota hemma är inte lika spännande numera... Det är drag i varandras hår, det är knuffar, det är trängsel i famnen, det är min mitt och mina, det är konkurrens om bästa leksaken för stunden. Det är härmning vid bordet på diverse mamma-titta-vad-jag-kan-grejer såsom vända tallrik upp och ner osv. Det tar sju gånger så lång tid att få på dem ytterkläder som när de var små pyttar (tänk när de var så små att man bara la dem ner i overallen och drog upp dragkedjan. Färdigt). Nu tar det ibland en halvtimme innan vi passerat ytterdörren på dagis....
Men ja... det är också så facinerande att se de två prata mer varandra, leka en lek tillsammans.

I sin helhet tycker jag det är mer utmaningar nu med två små. Men samtidigt är man mycket mer fri och jo, allt är mycket lättare nu. Och väldigt trevligt. Och många oslagbara moments där man bara sitter ner och njuter av sina små busar.