När är man för gammal för att bli pappa?

Jag tycker att det beror väldigt mycket på hur man lever och vad man har för liv, om man är gammal eller ung som förälder. Min far var 41 år när min bror föddes. Han var gubbe redan då och har aldrig hängt med i någonting eller orkat någonting alls.

 

Min man var 41 år gammal när vår gemensamma son föddes. Han är av en helt annan kaliber och är en mycket, mycket bra pappa. Han hade blivit en lika bra pappa nu, när han närmar sig 50, om vi hade skaffat ett barn till.

Min mans far var 46 år när min man föddes. Hans pappa var uppvuxen i en helt annan tid och hade svårt att hänga med i den "nya" tiden. Han fick dessutom en stroke och dog ganska ung, så min man blev faderlös tidigt.

Vårt barn har dessutom en kompis, vars pappa är strax över 70 år gammal. Jag kunde inte ens gissa att den pappan var så gammal, med tanke på att han fortfarande arbetar heltid i sitt företag och är så otroligt aktiv. Jag trodde att han var minst 15 år yngre än vad han är. Det enda som är tråkigt i det fallet, är ju att vårt barns kompis säkert kommer att bli faderlös väldigt tidigt i sitt liv.

Kontentan jag drar av det här, är att man kan fungera väldigt bra som förälder ganska långt upp i åldrarna, om man bara hänger med, är nyfiken och gör sitt bästa. Om man tänker på Alex Schulman som har berättat att hans pappa inte ens orkade stå upp och spela fotboll, utan satt på en stol i hallen, så är det kanske inte en toppenuppväxt, men där handlar det ju mycket om vad föräldern orkar och hur den gör, samt hur nätverket runtomkring ser ut. (Ingen tycker väl synd om ett barn som har en pappa i rullstol bara för att han inte kan stå upp)

Mycket handlar alltså om vad det finns för nätverk runt barnet. Man måste inte uppfostras "ensam" av en förälder. Om det finns ett stort nätverk med trygga vuxna runt barnet, så kan ett barn ha ett toppenliv, trots att den har en äldre förälder.