Min sambo dog hastigt

Jag tänker på dig i din sorg och minns hur jobbigt det blev att plötsligt stå ensam. Förutom allt praktiskt som skulle göras vara ledsen, inte kunna sova och oroa sig för framtiden. För mig hjälpte det att prata med vänner, arbetskamrater och kyrkans grupp för anhöriga.

Jag lovar dig att det så småningom kommer att bli bli någon sorts vardag trots att man är förvirrad, minns inte hur man gjort tidigare utan får skapa nya rutiner.

Sänder dig en stor, varm kram.