Känner du någon som slår sin partner?

Säger inte att det inte gäller även för vissa kvinnor. Men den "klassiska" charmören som är trevlig i början men som sedan förvandlas från Dr. Jekyll till Mr Hyde, är väl den som folk bäst kan relatera till.

Självklart finns även kvinnor som är sådana.

Spelar det någon roll om det är de misshandlade männens dåliga självkänsla som är den utlösande faktorn för kvinnors våld. Då kan de våldsverkande kvinnorna ha vilket beteende som helst. Eller skyller du på förövaren när det gäller kvinnor som slår män nu?

Jag tycker att det är din framställning att det är omöjligt svårt att lämna som förstör och gör att kvinnor inte kommer vidare. En kvinna börjar vanligtvis inte relationen som hjärntvättad och förtryckt, om hon inte har det arvet med sig redan från uppväxten.

Massor av kvinnor lämnar destruktiva relationer varje år, vi kanske borde fokusera mer på vad de gör och att det är möjligt, istället för tvärtom?

Vem lyckas oftast med en sak- den som får höra att det går eller den som får höra att det är nästan omöjligt?

De kvinnor som väljer män det står varning i pannan på, eller skriver kärleksbrev till ökända kåkfarare, har oftast problem själva. Man kan vara trasig på insidan även om det inte alltid märks på utsidan.

Men att detta skulle vara vanligt bland kvinnor är skitsnack, typiskt incel-snack. De flesta kvinnor väljer vettiga män, eller i alla fall män som verkar vettiga. Och i de flesta fall också är det. Men inte alltid.

Det finns nämligen en annan slags misshandlare, som är välfungerande på ytan, samt charmig och trevlig i början. Ingen kåkfarare, ingen slagskämpe, ingen känd kriminell bakgrund. Omtyckt av många. Uppfattas som skötsam. En sådan man som omgivningen i efterhand (om det kommer fram) häpet utbrister att de aldrig hade trott att HAN var våldsam.

Men det är inte pga dessa män som incels inte får ligga. Och ja, våldsamma män hittar ofta nya kvinnor, eftersom de vet var de ska leta. Det betyder inte att de flesta kvinnor faller för dem.

Vidare är det en myt att kvinnor alltid stannar i våldsamma relationer. Många lämnar, ibland på ett tidigt stadium. Men dem hör vi sällan talas om. Vi hör talas om dem som stannar länge, i värsta fall blir ihjälslagna.

Även om offret av olika skäl har svårt att ta sig loss, är det aldrig offrets fel. Att skriva att offret får skylla sig själv säger mer om den som skriver så. Det är ALLTID misshandlarens fel.

Sen bör man välja partner med omsorg. Men som sagt, dessa män skyltar knappast med sina mörkare sidor. Märks det och kvinnan ändå vill ha honom, har hon oftast problem. Men det borde inte göra någon skillnad för skuldfrågan. Förtjänar man att bli misshandlad för att man har problem eller dåligt omdöme?

En annan viktig aspekt: Även om du går, är det inte säkert att ditt ex lämnar dig ifred. Tvärtom är det vanligt att våldsamma män vägrar acceptera uppbrottet. Ofta är det som farligast för kvinnan under och precis efter separationen. Tänk på det innan ni skuldbelägger kvinnor som har svårt att ta sig ur våldsamma relationer.

Ja, jag känner/kände en sådan person, min ex (eller en av mina ex). Han var dessutom cuck fast på ett slags dominant krävande sätt där han blev kåt, svartsjuk och arg samtidigt. Narkoman, kriminell och miljöpartist var han med. Samt pratade med tillgjord invandrarbrytning fast han var helt svensk. 

Majoriteten av de kvinnor som blir utsatta för våld har en våldsam relation i livet. Män som slår är återfallsförbrytare.  

Så vilka är det egentligen som uppvisar ett mönster?

Jag är en av dessa kvinnor. Jag har bara haft snälla och respektfulla män före och efter mitt ex. Han var ingen bad boy utan psykiskt sjuk och det bröt ut rejält först under min graviditet, vilket inte är ovanligt. Fram tills dess behandlade han mig som sin stora kärlek, vilket han hävdade att jag var. 

Jag lämnade honom direkt när han blev våldsam. Att stanna i en våldsam relation var aldrig ett alternativ för mig, särskilt inte med tanke på barnet. 

Det många inte verkar förstå är att polisanmälan, vilket jag gjorde, inte betyder slutet på helvetet. Det är ofta då det verkliga helvetet börjar. 

För mig blev det början på decennier av hot, trakasserier och stalking ofta dygnet runt. Trots att han dömdes för brott mot mig ansåg åklagaren att ett kontaktförbud skulle vara en för stor inskräning i hans frihet. 

Jag fick sova med en kniv bredvid sängen och mitt nyfödda barn på armen för han var där utanför och försökte ta sig in i lägenheten. 

De flesta har ingen aning om hur absurt svenska myndigheter kan bete sig mot kvinnor i min situation. Jag pressades till exempel att ha samarbetssamtal med min förövare. Vilka andra brottsoffer skulle man tvinga till det? 

Sverige har kritiserats av Amnesty för att tings- och familjerätten tvingar barn som är så rädda att de gråter och kissar på sig att träffa våldsam ma fäder. 

Jag fick slåss som ett djur för att skydda mitt barn mot en person som aldrig skulle få jobba med barn på grund av flera misshandelsdomar men som jag skulle lämna mitt lilla barn till. Så fan heller!

Det kostade mig allt i psykisk hälsa, pengar och ork att kämpa mot våra sjuka myndigheter men jag vann. Jag skapade ett bra liv för mitt barn som hur vuxit upp till en skötsam toppstudent som behandlar tjejer med respekt. 

Mitt ex fortsatte att misshandla kvinna efter kvinna, åkte in, hamnade hos Kronofogden och har inte haft ett vettigt jobb på flera år. 

Vem är samhällsproblemet här - han eller jag?

Jag bryr mig inte om folk tror att jag är svag. Jag har levt i en veritabel skräckfilm i decennier som skulle kunna få en vuxen karl att ligga på golvet i fosterställning och grina. 

Jag har slagits mot myndigheter och en psykopat som vägrar lämna oss ifred i åratal. 

Ja, min omgivning visste vad som hände för de blev också hotade av mitt ex. Hans familj smet undan för de visste hela tiden hur han var men berättade inget för mig eftersom de hoppades på att jag skulle ta hand om honom så att de slapp. 

Jag gjorde allting rätt. Jag polisanmälde, skyddade mitt barn och vägrade bära skammen över vad mitt ex har gjort mot mig. Men om man tror att allt blir bra då och att livet fortsätter är man rejält naiv. 

 

Det är det jag försöker säga. Det rör sig inte sällan om män som har bra social status och ekonomi. De är manipulativa och "vet hur en slipsten ska dras", och de har gjort det förr.

Och du lär inte vara ensam. Än idag går män ofta fria i rättegångar för att de kan snacka för sig, och är bra på att lägga skulden på kvinnan. Dessa män är också ofta själva rädda för att bli utsatta för våld, det är därför de ger sig på den som är svagare, för det ger dem en känsla av makt.

Känner och känner, ingen som står mig nära iaf inte som jag vet om. 
Jag har en vän som fick en jävla massa stryk av sin flickvän back in the days, Han hade synliga skador blåklockor och rivsår på armar i ansikte osv varannan vecka.

Jag kan inte gå och läxa upp folk som jag inte har någon kontakt med men om jag skulle komma på en vän kollega eller familjemedlem att bruka våld mot sin partner oavsett kön så skulle jag ta ett väldigt allvarligt snack med denne.