Måste göra abort i v.20. Nån med erfarenhet?

Hej! Hur mår du? jag är ledsen att ni måste gå igenom en så tuff o känslomässig handling. Själv är jag mamma till 2 änglar. alice föddes i v36 o mio i v 20. för oss var det på nåt sätt lättare att hantera det mesta andra gången. men ändå hemskt eftersom vi då själva stod för besluten. vi har foton, fotavtryck o en gravplats till dom. för oss är det ett sätt att visa att de har funnits. även om det i princip bara är vi som har känt o sett. de allra närmaste var med o fick en stund med alice. men bara vi själva o barnmorskorna träffade mio. det var vårt val.
de kommer för alltid finnas med i våra hjärtan o i våra tankar. att glömma eller fötränga skulle vara som att de aldirg funnits för oss.

men ni måste göra det som känns rätt för er.

mios bf skulle varit nu i dagarna. jag har försökt att glömma det exakta datumet. det plågar ändå så mycket när de som man känner som var beräknade omkring föder sina barn.

ta hand om er. o se om ni inte kan få träffa en kurator som kan hjälpa er lite i all oreda som antagligen snurrar i era huvuden.

Jag tror det är olika för olika sjukhus vart man sköter förlossning. lite beror det nog oxå graviditetens längd. vi har fött på samma sjukhus båda gångerna. Men första gången så hade vi ett eget förlossningsrum med egen ingång så vi var lite isolerade. andra gången födde jag i rummet på kvinnokliniken där jag legat några nätter. men båda gångerna hade vi fin o proffslig personal.

ta hand om er nu. vila ordentligt. våga gråta över det som hänt. o var hårda mot omvärlden om de har för höga krav på er. ena dagen kan allt kännas lätt. o nästa är allt becksvart. ta en dag o taget o planera inte flera månader innan om det inte är nåt ni verkligen vill göra o ser fram emot. att ha glädjeämnen att se fram emot kan underlätta väldigt mycket.

kramar

För oss tog det ungefär 4 månader att gå från den hemska sorgen o saknaden. i det allra allra första skedet ville jag bli gravid på en gång igen. men under tiden det tog att få igång kroppens normala funktioner så kom även rädslan. men efter ett tag tog längtan över. visst finns det rädsla kvar. men samtidigt så kan jag känna att jag vet att jag klarar det. men jag kan ju säga att även om jag känner att jag klarar det  så är det ju ändå med utgångspunkt för att det nästa gång ska gå bra.
jag har redan två änglar o att förlora igen vore precis lika hemskt som de båda gångerna men med följd att jag nog inte skulle våga satsa på föda barn själv.

nu finns behövet där att bevisa att jag kan föda själv. jag måste få vara gravid igen o känna att även min mage kan vara en trygg plats. iaf för nån.

alice föddes i juni 2009. o i oktober blev jag gravid igen.
mio föddes i februari 2010. o när vi närmade oss sommaren så kände jag att jag var tvungen att passera alice årsdag sedan kunde jag kanske känna mig redo. nu är jag redo så vi får se vad det leder till. nu mår jag så bra jag kan. o trots saknaden efter de båda så trivs jag med mig själv. men det har tagit tid att kämpa fram självförtroende o självkänsla igen.

ta hand om er. stötta varandra. trösta varandra. om du är ledsen får han trösta dig, sen får du trösta honom när han är ledsen. ta till er de människor som ni älskar o dela er sorg med dom. om de kan tänka sig att sörja med er. hitta vänner där ni kan vara någolunda normala, där ni trots allt kan hitta på nåt, hur dumt det än känns.
minns att två vänner till oss kom förra sommaren o vi åkte o spelade minigolf. jag gick som i en dimma o fattade inte varför jag var där. men nånstans då å då kunde vi le o ha det trevligt ändå.

lev en minut i taget. därefter kan ni ta en timme i taget. sen kommer ni kunna öka till en dag i taget, en vecka i taget. längre kanske ni inte kan planera på länge. men det räcker! kanske ni ska boka in nåt som ni kan se fram emot. nån ni båda gillar, teater/konsert/en resa. för er ängel bär ni med er oavsett vad ni gör. o hur smärtsamt samhället än är så måste man nångång våga sig ut.

kramar om varandra o våga vara ledsna!
kram