Barnet är Queer, pappan vill inte acceptera.

Alla är inte lika förstående och accepterar saker på rak arm som dig gjorde. För många tar det tid att acceptera nya saker, speciellt när det gäller ens barn (oavsett vad det är). 

Det är oftast mycket som ska bearbetas för din man, men även för dig och framförallt barnet. 

Jag vill hävda att det spelar rätt lite roll om det är en bok eller stol. En förälder ska i mångt och mycket acceptera och respektera sitt barns  vilket som. Det handlar inte om barnet, det handlar om föräldern.
Men eftersom vår diskussion här, övergår i just det jag hoppades få stopp på, just att det inte handlar om barnet, så väljer jag också sluta diskutera med dig.
Men om du på något sätt ömmar för barnet och mamman, släpp den här diskussionen.

Pratar barnet till rätta? Allvarligt, är du helt fast i det gamla och inte förstår att folk är olika?

Du verkar vara snäppet värre en ts man faktiskt. 

Att stötta sitt barn är inte samma sak som att hålla med barnet i allt. Hormonbehandling leder t.ex till irreversibla skador som barnet kommer ha resten av sitt liv handlar det om en sådan sak måste pappan få lov att vara skeptisk, det är en stor grej. Barnet mår inte alls dåligt av att ha en partner av samma kön, homosexualitet kräver ingen behandling. Skillnaden mellan dessa två påverkar självklart hur man reagerar som förälder. 

Jag tror mamman förstått att hon postat i ett diskussionsforum. 

Här har du vad detta handlar om:
Pappan däremot upplever detta som väldigt konstigt och har även uttryckt att han plötsligt inte känner sitt barn, inte känner anknytning till sitt barn och kan inte ens prata om detta.
Varken mer eller mindre. 
Ja det är ett disussionsforum. Men med tanke på platsen det ligger på, så måste man som deltagare förstå skillnaden på öppna diskussioner och rådgivning, vilket det handlar om i det här fallet.
Tråden är postad i "känsliga rummet" och "relationsproblem".
Försök läsa situationen. Nu klampar du runt som en elefant i en porslinsbutik med enbart fokus på att själv få "rätt". Bättre i så fall du skapar en egen tråd om definitioner och låter andra stötta mamman i den mån det går.

www.svt.se/nyheter/granskning/ug/uppdrag-granskning-avslojar-flera-barn-har-fatt-skador-i-transvarden

Du kan läsa här, och se gärna hela Uppdrag Gransknings reportageserie om det här ämnet. Jag såg den, och den var väldigt bra. Dom hade med flera unga vuxna som hade fått göra könsbytet alldeles för tidigt, medan dom bara var förvirrade och hade psykiska problem av helt andra orsaker. Detta med "genderfluid" var bara ett uttryck för den psykiska ohälsan, det kunde lika gärna ha blivit något annat. Men nu i vår tid, när det är så modernt med genustramset, så är det det som ligger närmast tillhands. I stället för att tro att man är Karl XII återfödd, och därför har svårt att anpassa sig till ett liv som vanlig anställd på ett enkelt jobb, som en ung man med psykosociala problem kanske hade trott för hundra år sedan, så tror han idag att han är en flicka inuti och att det är därför han mår dåligt, typ. 

...och vården bekräftar. Det står till och med i Socialstyrelsens instruktioner till dem som arbetar med det här, att det är viktigt att "bekräfta" ungdomarna. Fastän ungdomarna kanske bara är förvirrade, så får de höra att de känner alldeles rätt; de är egentligen det andra könet, och de är MODIGA som har vågat erkänna detta. Och sedan dröjer det inte länge förrän de har fått sina första hormonbehandlingar, och irreversibla skador har uppstått - även om den unge/unga ångrar sig efter några månader.

En tjej i ett av programmen berättade t.ex. att hon mådde psykiskt dåligt i tonåren, och brukade klä sig i byxor och ha kort hår. Detta tolkade psykologen som att hon led av könsdysfori fast hon inte ens hade tänkt den tanken själv, och så hamnade hon på den banan. (I det fallet avbröts det dock, om jag minns rätt nu, innan hon hunnit börja med hormoner. Det var någon som sa "stopp och belägg!")

En flicka som fått manliga hormoner kommer t.ex. alltid att ha mörkare röst än en kvinna ska ha. Och en pojke som fått kvinnliga hormoner och därför slutat växa, kommer alltid att vara en kort man och lida av det. 

Och har den unga/unge hunnit operera bort brösten eller (ännu värre) penis, så är det ju kört. Jag skulle hellre ta mitt barn till den värsta helvetespredikanten, som fick ta honom/henne i örat, än att skicka mitt barn in i något sådant...

Snälla du, jag har redan pratat om att det med queer handlar om en sexuell läggning och om du inte accepterar den definitionen så får det stå för dig. Andra, däribland jag, använder queer som en beskrivning.
Tillexempel här: Sexuell läggning ? Handlar om vilket kön du och de personer som du blir kär i och sexuellt attraherad av har. Man kan t.ex. vara heterosexuell, homosexuell, bisexuell eller queer. Det finns många fler olika sätt att känna och ord som beskriver det.

(Från rädda barnen) Nu släpper vi det. Barnet är inte heteronormativt, pappan kan och vill inte acceptera det och läcker ut sin skepsis så barnet känner av det och då känner sig ifrågasatt och inte accepterad. Det är mitt problem. 

Det här är inte önskvärt eller relevant för diskussionen. Återvänd till min fråga eller starta en egen diskussionstråd. 

Tack! 

Det är en väldigt viktig aspekt och kan vara en del i att en förälder inte direkt accepterar och välkomnar att barnet säger sig vara queer eller vad det nu kan vara i djungeln av alla termer.