Att inte kunna träffa sina barnbarn
Planerar
Förälder
Mina länkar
Skapa en ny tråd
Mina favoriter
Mina trådar
Regler
Grupper
Nya grupper
Skapa ny grupp
Mina grupper
Forum
Senaste
Nya trådar
Omröstningar
Quiz
Obesvarade
Hetaste
Kategorier
Adoption
Ekonomi & juridik
Familjeliv.se
Artiklar
Dagens fråga
Efterlysning - media
Familjeliv - sajten
Familjeliv förslagslåda
Helgvärd
Information
Jultävlingar på Familjeliv
Ny på Familjeliv
Träffar
Tävlingar - av Familjeliv
Tävlingar - av medlemmar
Övrigt
Fritid & hobby
Fråga experten
Förälder
Gravid
Hus & hem
Husdjur
Kropp & själ
Känsliga rummet
Medlemstrådar
Nöje
Pappagrupp
Planerar barn
Samhälle
Sandlådan
Sex & samlevnad
Svårt att få barn
änglarum
Övrigt
Annonsera
Kontakt
Säkerhet & regler
Cookies
Nu kan du anonymt gilla och ogilla inlägg i forumet. Du kan bara gilla eller ogilla varje inlägg en gång.
Hej,
Har varit inne på ämnet förut, så ursäkta om ni tycker det är tjatigt. Vore dock intressant att veta hur ni som mor- och farföräldrar kan ha påverkats av om ni inte får träffa barn eller barnbarn pga någon slags konkurrens eller något annat från svärdotterns eller svärsonens sida? Hur tacklar ni detta och vad har ni gjort för att situationen ska kunna ändras? Hur påverkar detta er psykiskt? Kan ni bara vifta bort det och tänka att det är som det är? Har ni kunnat förlika er med detta?
Nu kan du anonymt gilla och ogilla inlägg i forumet. Du kan bara gilla eller ogilla varje inlägg en gång.
Jag får inte träffa barnbarnen mer än ett par tre gånger om året.
Det är en djup sorg i mitt liv. Tänker på det varje dag. Känner mig som en pestsmittad
Till #1
Det är fruktansvärt. Vet vad du går igenom. Hemskt att bli ratad och det är ju nästan aldrig barnbarnen som valt detta, utan föräldrarna. Om man vet med sig att man bara vill väl och gjort allt rätt för barnbarnen är det ännu djävligare. Man känner sig helt maktlös och ingen kan hjälpa en. Det värsta är om barnbarnen tror att man inte velat träffa dom, vilket ju inte är sanningen när man verkligen velat träffa dom. Om inte förr, så när barnbarnen blir större, kanske man får en chans att förklara för dom. Det vill säga om man lever så länge. Men de måste ju lära sig skriva och läsa först och kunna prata i telefon, om man inte kan träffa dom IRL.
Nu kan du anonymt gilla och ogilla inlägg i forumet. Du kan bara gilla eller ogilla varje inlägg en gång.
Tyvärr är mina barns farfar psykopat så jag vill hålla dem ifrån honom så gott det går. Jag vill inte att de ska höra honom trycka ner andra och tro att det är så man ska bete sig mot andra människor. Han får skylla sig själv så illa som han behandlar andra men eftersom han inte har tillräckligt i hjärnkontoret för att begripa det så blir det ju svårt för honom.
Experternas råd till BRF:er i tider av höga räntor och inflation
I det rådande läget med höga räntor, inflation och elpriser är det många styrelser i bostadsrättsföreningar som funderar över vilka åtgärder som kan utföras för att skydda värdet på sina fastigheter, minska risken för chockhöjningar av avgifter och effektivisera energiförbrukningen.
Läs mer
Hej, det låter sorgligt men jag har svårt att tro att det INTE finns en anledning till att du inte träffar dina barnbarn så ofta som du vill.
Hur är du mot din svärdotter?
Att du nämner ordet "konkurrens" känns som att det kanske är något du känner?
Upplever du att du måste konkurrera med barnbarnets mamma?
Du är ju farmor så din roll är ju att bara leka, gosa och ha det mysigt.
Uppfostran, rutiner kan du lämna till din svärdotter och son.
Jag har haft bekymmer med min svärmor sen vårt barn föddes,
farmor tog alltid barnet ur min famn i tid och otid, ryckte flaskan ur min hand när bebis ska matas.
Klädde på/bytte blöja osv utan att ens stämma av med oss.
Vände ryggen till när jag sa att bebis är ledsen och behöver varva ner.
Benämna mig vid mitt namn när hon pratar med sitt barnbarn (när hon pratar om sin son då säger hon alltid pappa) men ordet mamma säger hon aldrig till mig.
Barnet är nu 3år och undviker farmor för han inte tycker det är kul att hon drar honom ur min famn, inte "lämnar" över honom när han säger mamma och sträcker ut sina händer osv.
Vi träffas knappt 1 gång per månad max 1h pga hennes beteende.
Hon har fått många möjligheter att visa hänsyn och börja respektera mig som barnbarnet mamma men ändå valt att fortsätta på sitt egna spår och tycka synd om sig själv.
Farmor är tyvärr inte det minsta intresserad av att ta en fika med mig, planera in en middag osv.
Hon ringer sin son som uttrycker att han hellre vill att hans mamma planerar sånt ihop med mig så kan vi komma närmre varandra.
Har aldrig blivit så, för helt plötsligt har hon "glömt" det.
Allt handlar alltid om att hon förlorat sin son och vill att allt ska vara som det var innan han träffade mig.
Bara det i sig är otroligt sårande för jag har alltid försökt engagera mig så vi alla kan ses, fika äta middag osv.
Sen 1år tillbaka har jag slutat engagera mig,
för min svärmor handlar det om att hon inte vill släppa in mig, jag är överflödig.
Nät jag var föräldraledig och hemma på dagarna kunde jag ibland ringa och bjuda över henne.
Vi båda var ju hemma.
Hon kom aldrig men ringde varannan dag till min man och frågade när han kommer hem så hon kan komma förbi då.
Jobbade han över kunde han säga att det blir sent, men att svärmor kan ringa mig och komma förbi.
Det tog blev hon arg över, enligt henne ville hennes son inte träffa henne.
Vi har haft en hel del konstigheter med svärmor och det går inte att få det bra sålänge hon vägrar inse att hon bara är nöjd om jag inte finns med i bilden.
Jag hoppas du INTE är en sån svärmor och ifall du känner igen dig så får du ändra ditt beteende,
först när du har en god relation till ditt barnbarns mamma kommer relationen till barnbarnet växa.
Lycka till