Ska jag göra slut?
Förstår din särbo, TS. Även om dottern inte "stör" så begränsar hon dig, särskilt din ekonomi. Om särbon vill resa och företa sig saker i livet så är du ju bakbunden av försörjningsansvaret för en vuxen dotter. Har hon gymnasiekompetens? Om inte, kan hon komplettera med folkhögskola och på så sätt komma in på arbetsmarknaden så småningom? Om hon nu äntligen flyttar hemifrån måste hon få försörjningsstöd, men det kräver ju någon sorts motprestation. Vad har hon egentligen för sjukdomsbild i botten, varför har det blivit så här? Om dotterns livsstil är ett problem för TS såväl som för särbon är det ingenting mot hur bedrövligt detta är för henne själv. Hon är ju helt avskuren från ett normalt liv, hela hennes ungdom går förlorad. Tänk på allt man kunde göra som ung, studera, resa, skapa ett nätverk och börja arbeta så småningom. Att inte kunna inreda ett eget hem, vilken sorg! Hon måste ju få hjälp genast och det måste vara från proffs då hon uppenbarligen inte lyssnar på TS. Sen finns det ju faktiskt en förälder till, vad säger han om detta som i mina ögon är en personlig katastrof? Jag hade agerat direkt vid den första ansatsen till hemmasitteri, vilket jag förmodar debuterade under skolåren. Dessa barn är stora förlorare, de kommer att få ett bedrövligt liv om inte åtgärder sätts in.