Kan man få familjehem fastan ens egen familj är vanlig

Hon säger att jag är världens sämsta mamma osv. Kan inte förklara vad det är som är problemet.

Nej det finns inget att dölja i vår familj. Och jag fattar inte vad d ett är för fel på henne.

Som jag förstår placerar soc bara barnet i annat hem det far illa hemma, missbruk, psykisk sjukdom osv. 

Vi är bra föräldrar och det finns inget fel hos oss. Har pratat med soc förut o de säger att vi får ringa polisen när hon är aggressiv  o slår sönder saker. Har inte fått nån avlastning. Helt sjuk. Hon har slagit o sparkat på mig flera gånger. Har aldrig lagt ett finger på ungen själv. Backar ut o stänger hennes dörr. Men finns liksom inget stopp. Nu har hon rivit ner precis allt i sitt rum, rivit ner juldekorationer i huset och haft sönder saker. Skicka fula sms hela tiden. 

Men om man säger att man inte kan ha ungen längre? Att hon inte kan bo här mer? Kan hon få ett annat boende då? Eller tänker som att vi är otillräckliga och vill placera alla barnen? 

Har sökt via vårdcentralen och fick prata med en barnpsykolog. Vi hade ett par samtal o sen skulle han träffa min dotter men hon vägrade gå dit. Hon har struligt i skolan med sina kompisar och jag pratade med kuratorn, vi fick tre olika tider men hon vägrade träffa henne också. 

Nej man kan inte ha det så här. Har ring till socialtjänstens akuta nummer och allt de säger är att ringa polisen. Om hon är psykotisk köra in henne till barnpsyk. Men hon är inte psykotisk. Och skulle aldrig få in henne i en bil. Går man nära när hon är arg slåss hon och sparkas. Vi skulle bli skadade och tror inte att vi får iväg henne utan att själv använda våld och det skulle vi aldrig göra. Så läget är låst. 

Hon är utredd när hon var mindre och har adhd diagnos. Jag funderar om det är autism också eller något annat och skulle vilja att hon utreds igen.

Har pratat och pratat med olika som kan hjälpa. Gick en lång kurs för att minska konflikter o hemmet och allt det gick ut på var att vi föräldrar skulle ändra oss. Har kontakt med något som kallas adhd-center men hon vägrar kontakt med dom också så vad hjälper det.

Ja det är klart hon inte mår bra. Börjar fundera om det är någon annan psykisk sjukdom. 

Men det tär på alla. Brukar ta de andra barnen o åka iväg o göra något annat när hon drar igång. I omgångar är det lugnt, hon är aldrig snäll o trevlig men bättre än nu. Sen kan det vara nåt litet som gör att det blir så här. Oftast inget någon i familjen är anledning till utan ett prov i skolan som gick dåligt, en kompis hon bråkat med etc sen är allt bara skit.  

Tack för alla era svar.

Har provat så mycket redan genom åren. Vänt o vridit på allt. Ju hårdare vi är desto mer obstinat blir hon. Enligt BUMM har hon trotssyndrom och det förklarar en del. Funderar på att sluta med hennes medicin för adhd. På biverkningarna står det som vanliga biverkningar bl.a aggression, fientlighet, nedstämdhet osv. Hon har inte den där med amfetamin i utan en annan sort. Har egentligen inte märkt så jättestor bra effekt av medicinen men tänkt att den knappast gör saken värre. Men det kanske den gör. Ska ringa läkaren imorgon och höra vad de tycker. Arga utbrott har hon alltid haft sen hon var liten, men så som det är nu med den här långdragna ilskan och hatet hon uttrycker har kommit successivt senaste två åren kanske. Ungefär så länge som hon haft den här medicinen om jag tänker efter. Kanske kanske blir det bättre om hon slutar med den.

Hon är inte mobbad i skolan, men bränner sina skepp där också. Har pratat med skolan flera gånger när det varit tjafsigt, och enligt dom så har hon kompisar. Hon visar aldrig den här sidan i skolan eller ute. Bara hemma. D ett är som att hon KAN bete sig om hon vill men som Goneril skrev, hon gör så här för att hon kan. Och det är sant. Vi gör allt vi kan för att minimera konflikterna men hon kliver över gräns efter gräns. Vad ska man ge för konsekvenser för ett sånt beteende? Så skulle hon bara få straff och skäll. Jag är alltid noga med att uppmärksamma sånt som är bra.

Tror inte det handlar om det, hon går ju i åk 8 nu och har b eller c i de flesta ämnena. Om hon hade en IF så skulle hon inte klara skolgången så bra väl?

Pratade med hennes läkare igår, och han gav rådet att prova att sluta med medicinen. Blir det inte bättre och om adhd symtomen förvärras så skulle vi börja igen.  Vi har en tid om 2 veckor till läkaren, och eventuellt kommer vi få en remiss till bup för att se om det kan handla om depression. Tänker att det kan vara bra att prova sluta med medicinen, har nästan glömt hur det var innan. Vet att en del säger att personligheten påverkas ibland. En remiss till BUP där de tittar på hennes mående är väldigt bra. Hon har såvitt jag vet aldrig varit med om ngt trauma eller liknande, men man kan ju må dåligt ändå. 

Som flera skrivit och verkar förstå så är det svårt. Jag är glad att det går så bra i skolan och det är antagligen därför socialtjänsten inte tycker att vi behöver mer hjälp. Dom har ringt och pratat med skolan för nåt år sedan då jag hade kontaktat soc och bett om hjälp, men de startade ingen utredning. Fick tips o råd vart jag kunde vända mig. 

Jag har löpande kontakt med både skola, BUMM och adhd-center. Hoppas få kontakt med BUP nu om dom skriver en remiss. Det har dom inte velat göra förut utan hänvisar till psykolog på vårdcentralen. 

Hon har inte fått sin medicin nu så som jag kom överens med läkaren om. Tycker att det är lite lugnare, antingen så beror det på medicinen eller så har ilskan släppt för den här gången. Men det tar väl ett tag till innan medicinen försvinner ut ur kroppen. Jag hoppas så innerligt att en del av det hela beror på medicinen, har hört flera som mått dåligt av den. Och läser man i FASS så är det flera biverkningar som jag känner igen hos dottern. Men BUMM har aldrig sagt något att medicinen skulle kunna påverka när vi pratat om hur det är, förrän nu när jag själv lyfte frågan. Kanske det ihop med puberteten gör sitt till?

Någon skrev att det var hemskt att lämna ett barn ensamt när denne var arg, men det var en av sakerna jag tog upp med socialtjänsten och de höll med om att det var rätt sätt om jag är själv hemma, att ta med de andra ut. Dels för att skydda dom från att höra allt skrikande och sen för att dottern eldar upp sig ännu mer om någon är hemma som går att skrika på. Att försöka prata med henne när hon är väldigt arg kan man bara glömma. Nu är det långt ifrån varje dag eller vecka hon är så arg som nu. Men på dåligt humör är hon ungefär hela tiden. Snäll och go när hon vill ha något och sen sur. Det går i perioder, och blir längre och längre mellan gångerna, men när hon är så här så det känns outhärdlig. Men hon blir väl äldre och mognare och börjar så smått lära sig att stoppa sig själv. För förmågan att bita ihop har hon, hon har aldrig haft ett utbrott på nån kompis eller så någon annan än vi i familjen sett. 

Nu känner jag en strimma hopp igen, med en förhoppningsvis remiss till BUP, äntligen, och kanske kanske att det blir bättre utan medicinen. 

Tänker så också. Att ringa polisen för att statuera exempel blir inget bra. Som du skriver, det skulle vara en ren krigsförklaring. Hon är liten i växten och ganska tunn, jag känner mig inte orolig när hon har slagit o sparkat, tror inte hon verkligen vill skada mig. Hon har aldrig slagit sin pappa eller syskonen. Konstigt nog står jag henne närmast, och det kanske är därför hon ger sig på mig.

Hennes farmor bor förvisso inte nära men hon har åkt dit nån vecka på sommaren och sist på höstlovet. Det fungerar bra mellan dom, men helger blir det för långt att åka. Ibland sover hon hos nån kompis och då får vi andrum, ibland sover en kompis här och då är det också lugnt, då är hon exemplarisk. 

Hon får i sig mat och sömn bra i vanliga fall, men när hon är i en period av ilska vägrar hon äta med oss och är vaken till 1 om nätterna. Men vi gör iordning frukost och middag och lunch på helgerna och ställer utanför rummet, oftast äter hon det men problemet är när hon sover för lite.

Har aldrig tänkt tanken på ngt lugnande, pratat med BUMM flera gånger om det här och de har inte föreslagit lugnande. Tror inte hon skulle ta emot det heller när hon är arg, det är som att hon vill vara arg då.