Hur dålig vän är jag?

Anonym (Dålig vän)

Fri 8 Mar 12:42
26 svar

Citera Återställ Anmäl

Hur dålig vän är jag?

Nyligen berättade min bästa vän att hon är gravid. Det var ganska väntat, hon och sambon har byggt hus och jag vet att hon vill ha barn så det var mest en tidsfråga om när.
Hon vet att jag också har barnlängtan men haft problem att bli gravid och sen knappt två år tillbaka separerad från sambon. Nu börjar jag bli äldre och har accepterat att det nog inte kommer bli några barn för mig, jag behöver träffa någon som vill ha barn tillsammans och med tanke på tidigare svårigheter så är det inte ens säkert det skulle gå även om jag varit yngre. Jag är aldrig utredd så jag vet inte om det beror på mig eller honom men jag har överlag varit lite slarvig med skydd även med andra partners så jag är förmodligen inte jättefertil.

Och nu när min vän berättade - jag försökte verkligen vara glad för hennes skull, jag hoppas att det inte sken igenom så mycket. Men jag blev så avundsjuk, ville bara börja gråta. Kände mig ensam. Klarar inte ens av att träffa en ny partner och hör bildar hon familj. Jag kommer vara ensam resten av livet.
Jag känner mig som en skithög, vill vara glad för deras skull men jag är så jävla ledsen. Hade riktigt mycket problem med detta för några år sedan när alla i min omgivning avlade barn till höger och vänster och jag inte blev gravid men jag trodde de känslorna hade lugnat sig.
Hur dålig vän är jag som inte kan glädjas med henne? Jag vill vara glad så klart men hur?
- «
- ‹
- Sida 1 av 1
- 1
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Hur dålig vän är jag?
Anonym (Dålig vän) Trådstartaren

Fri 8 Mar 16:02
#8

Citera Återställ Anmäl

Unfortunate Barista skrev 2024-03-08 15:35:30 följande:
jag tycker att du ska lära dig att vara glad för andras skull. Att det går bra för andra i din omgivning tar inte bort något från dig. Det är helt ok att vara glad att det går bra för någon annan samtidigt som man önskar att det ska gå bra för en själv också.

Missunsamhet är bara lågt och dålig stil. Försök att komma underfund med varför du känner som du gör och försök lösa det bakomliggande problemet, om det är dålig självkänsla eller vad det nu är som gör att du inten kan glädjas åt en vän som har det bättre än dig på just en punkt.

Risken är annars att det inte kommer att finnas någon kvar som vill fira dina framgångar när de inträffar.
Skulle nog inte säga att jag känner mig missunsam, men jag blev ledsen för min skull.

Av erfarenhet vet jag att när man bildar familj så blir många vänner bortprioriterade, och jag ser ett ensamt liv framför mig.
Jag är som sagt i den åldern då alla mina jämnåriga har ett eller flera barn och de yngre vännerna nu står på tur.
Min ledsenhet grundas till 100% av att jag också vill, inte att jag inte vill att hon ska få vara lycklig.
Jag vill också ha familj.
Anonym (Dålig vän) Trådstartaren

Sat 9 Mar 12:24
#18

Citera Återställ Anmäl

Anonym (...) skrev 2024-03-08 23:08:30 följande:
Hur gammal är du TS? Du har inte funderat på att försöka få barn på egen hand? Jag har en bekant som inseminerade sig vid 40+ och idag har hon två barn med samma donator

Menar att du inte behöver ge upp hoppet!

Angående din fråga så kan man vara glad för någon annans skull men ledsen för sin egna samtidigt, det är okej och det förstår nog vännen om hon är en vettig sådan.

Kram på dig!
Jag har ett par år kvar till 40.
Att skaffa barn på egen hand lockar inte mig, för det första vill jag ha en familj och jag vill ha en man i mitt liv, jag vill heller inte vara en gammal mamma.
För det andra, om jag börjar mixtra med min fertilitet så betyder det att jag tycker att jag är en sådan fantastisk människa som har all rätt att sätta ett barn till världen fast jag egentligen inte kan, det var inte meningen att jag skulle få egna barn.
Andra får så klart göra som de vill, vill de försöka på konstgjord väg, skaffa barn själv utan partner, absolut för om de vill men för min del vill jag inte det.

Att jag har kommit till den här insikten betyder så klart inte att jag inte sörjer att det inte blev några egna barn. Som sagt så trodde jag att jag hade tagit mig förbi de här känslorna men de triggades igång igen. Kanske för att min vän är ganska mycket yngre än mig och nu har även hon "hunnit så långt i livet" som jag aldrig kommer göra.
Anonym (Dålig vän) Trådstartaren

Sat 9 Mar 12:27
#19

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Vanligt tydligen) skrev 2024-03-08 19:23:38 följande:
Det där är tydligen ett vanligt dilemma, men INGEN pratar om det. Nära vän berättar om sin graviditet. Man borde bli glad för hennes skull, men känner bara avundsjuka och sorg. Så kommer det dåliga samvetet för att man vet att man borde inte känna så och det adderar till sorgen.

Går inte att berätta det heller för att skammen är så stor.

Hon vet att jag haft de här känslorna förut, och hon vet att jag har barnlängtan men accepterat att det nog inte kommer bli. Hon lät lite avvaktande när hon berättade så kanske hon tänkte på vad jag har berättat för henne.
Men skulle aldrig i livet komma på att ta upp om mina känslor nu till henne, det här är hennes lyckliga stund.

Men jag behövde ventilera och vände mig hit.
Anonym (Dålig vän) Trådstartaren

Sat 9 Mar 12:32
#20

Citera Återställ Anmäl

Anonym (förstår) skrev 2024-03-08 19:10:09 följande:
Förstår smärtan. Ts, hur gammal är
du, och varför har du inte gjort en fertilitets utredning om du försökte
med ditt x utan framgång?

Tack. Jag har ett par år kvar till 40 och som jag skrev tidigare i tråden så har jag accepterat att det inte kommer bli några egna barn för mig. Men jag var inte beredd på att alla känslor skulle blossa upp igen så här (jag är nog lite avig i livet som det är med kärlekstrassel och annat också).

Jag har nämnt problemen för barnmorskan men det är aldrig gjort en utredning, jag har inte drivit på eftersom jag egentligen inte var så sugen på att ha barn med mitt ex, jag tänkte mest att blir det så blir det. Jag ville gärna ha barn men inte med honom och med facit i hand var det ju verkligen tur att det inte blev några där.
Anonym (Dålig vän) Trådstartaren

Sat 9 Mar 22:59
#24

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Hanna) skrev 2024-03-09 22:52:33 följande:
Hennes graviditet är helt separerat från din situation. Du blir inte mindre gravid av att hon är gravid.

Jag kommer få skit för detta, men SKÄRP dig! Hon är din bästa vän och du borde känna lycka för henne. Det innebär inte att du inte kan känna olycka för egen del men det är två separata saker.

när jag var gravid och min bästis kämpade med ivf och missfall så överlevde vår relation genom att vi vågade vara transparenta. Hon kunde känna genuin lycka för mig och jag kunde känna genuin sorg för henne. Vi pratade om bebisar och om missfall. Högt och lågt. Vi vågade skratta och gråta med varandra.

För sanningen är att hon hade gjort slut med mig som vän om jag inte fanns vid hennes sida i hennes sorg och strävan. Och jag hade gjort slut med henne som vän om hon inte gladde sig med mitt livs största lycka.

Varför ska du få skit? Det du skriver är ju sant. Och jag vill ha och behöver hennes stöd lika mycket som jag förväntar mig att hon behöver mitt.
Jag blev ledsen ändå, men det är klart att jag gratulerade henne och ställde de frågor man ska ställa.

«
‹
Sida 1 av 1
1
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Hur dålig vän är jag?

Hur dålig vän är jag?

INNEHÅLL