Partner vill inte jag delar bild på son med min mammas dotter

Urk vilket dilemma du står inför här. Mina tankar har snurrat lite här när jag försökt se det ur alla vinklar. Varför vill ditt ex ha en bild på ert barn ihop? Har hon sagt varför? Är det för att er 5 åring efterfrågat det? Att 5 åringen vill visa upp bild på syskonet, ha inramat t ex bland andra familjebilder på sitt rum? Eller vad är det? 

Grejen är den att din nuvarande kvinna/sambo - hennes vilja, kontroll, maktbehov sträcker sig bara så långt. De här syskonen kommer att bilda sig sin egen relation. Jag har halvsyskon. Det kommer ta sig ett eget liv. Där kommer vara bilder sinsemellan och så vidare. Det är bara att uppmuntra, stötta den relationen, även om man idag kan tänka att 5 år är ganska mycket mellanrum så kommer de ha stor nytta varandra kanske, älska varandra, stötta varandra. Nu har jag aldrig behövt ha det knepigt med styvförälder eller fd styvförälder, som tur är, tvärtom alltid en gåva i mitt liv, jag har aldrig varit med om att en styvförälder (jag är oldschool, jag kan inte lära mig säga bonusförälder, för mig har styvförälder ingen negativ klang) ska lägga sig i mitt förhållande till halvsyskon (eller för den delen halvsyskons halvsyskon, jag vet, sorry, lite rörigt). 

På din beskrivning fattar jag det som att du och ditt ex kommit bra överens, men på snudden för mycket bra överens, och jag tror också att sånt här är egentligen så klassiskt att en annan kvinna känner av när en annan kvinna stiger in i "hennes ring", "hennes rivir". Jag har reagerat så när jag har haft rätt, så kan jag väl säga. Andra gånger har det inte berört mig. Svartsjuka är också svårt att avgöra här, vet för lite, är det en legitim svartsjuka eller är den o-legitim? Jag tror som man har du svårt att avgöra det när du sitter lite inklämd här, i mitten, jag säger inte det för att klanka ner på dig, jag har själv suttit inklämd i mitten som kvinna när en man reagerat med svartsjuka och jag inte fattat att den andre mannen klivit in ett steg för långt in i ringen, förrän senare. 

Jag tror väl så här att ni två måste komma överens om vilka regler som gäller angående fotografering av ert barn ihop. Din nuvarande beskriver för dig en oro vad ditt ex kan göra med den bilden. Jaaa, du... vad kan hon göra? Är det att hon lägger ut den på sociala medier med något hjärta kring? Är det att hon klipper av huvudet på ert barn och sätter på någon annan i ett opassande sammanhang? Nu lever jag ut fullt här som du märker. Men bena ner, av, rädslorna hon har. Är det att ditt ex kommer ett steg in i den här ringen ni har, när din nuvarande äntligen känt hon har fått henne att stiga ut ur den? 

Det är lätt för mig att säga att som mig själv hade jag inte brytt mig om det här, men jag vet inte heller vad din nuvarande gått igenom med ditt ex, och med dig, det verkar vara något väldigt infekterat och då är det också lättriggat förstås. 

Om jag varit dig så hade jag landat i att säga nej, faktiskt, till att exet ber om en bild på ert barn ihop och ditt och din sambos, detta för att din sambo i detta nu:et inte är mogen för det, hennes rädsla, kontrollnivå är för hög, ungefär som att hon skriker till vid minsta lilla. Du skriver ni har jobbat mycket med tillit och så. Jag tror tyvärr ni är fortfarande där. Om du nu ger efter och stångas med din nuvarande och ger efter för ditt ex och ger henne den här bilden på syskonen så kommer din nuvarande se det som ett svek, han svek mig igen, titta där, nu vann hon igen, osv. Det är förskräckligt egentligen att barnen tvingats in i detta sjuka spel på nåt konstigt sätt. Men ja, jag hade inte i detta läget valt att stånga med nuvarande, och ställt mig vid min ex:s sida (för det är så hon kommer se det är jag rädd för). Jag hade sagt att nej, VI (du och din nuvarande) tycker inte det är en bra idé, vi är rädda för det här med social media och så, du vet.

Det andra är om du blir pressad, om exet säger typ att nej men det har jag inte tänkt alls använda det till, det förstår jag, absolut, bara det att vårt barn ska ha ett foto av dem tillsammans inramat, ja då sitter du där, och om du då avslöjar den riktiga anledningen varför, kan din nuvarande bli förbannad på dig, känna sig utlämnad, om igen, ett svek. Man kan väl säga så här: Jag avundas dig inte. Vad du då kan säga, en mellanväg, (vad jag tycker är mitt bästa tips so far) är att Nej, det går tyvärr inte, vi får fundera på den saken, och om ja, i så fall återkomma till dig (Gud, jag vet, så formellt:..), vårt barn är ännu så nytt, vi vet inte riktigt vart vi landat än i det här med delning av bilder, jag hoppas du förstår? Där om inte innan kan hon få det hintat att det här kan vara något känsligt, utan att du lämnat ut din nuvarande, och förhoppningsvis kommer hon inte fråga igen. 

Sen som sagt, det kommer bli så att ditt äldsta barn kommer ta selfies med sitt yngre syskon och ha på sin mobil och så vidare, de kommer skapa sitt, och din nuvarande kommer inte kunna ha något att styra över där. Jag har alltid känt mig som helsyskon med halvsyskon till exempel. Det var först när andra började yttra "halvsyskon" som jag förstod att de skilde oss åt, men vi skilde oss inte åt. Vi var, vi är syskon. Vi har skapat vår värld, vi träffas, och vi firar ihop och om fd styvförälder och vem som är där och inte är inte intressant, alla är familj för oss, det får i så fall vara deras val om de inte vill vara en del av det, det är inte en del av oss, alla är välkomna. Så det är vi som styr det. Inte någon styvförälder och inte någon svartsjuka. 

Under tiden, innan detta händer, fortsätt jobba mot att komma i mål med tilliten, och låta tiden läka också, så tror jag, hoppas jag, att det här inte kommer bli ett problem i framtiden. Det du beskriver är ju som sagt väldigt intensivt, bara 1 år, så det har inte haft tid att lägga sig ännu, och med en sån ung familjemedlem blir det väl brist på sömn också, och då kan det också öka på stressen, rädslan, tjafset. Jag tror som sagt att det här är ett problem som kommer försvinna med tiden när allt blir tryggare.

Det är nog en bra idé att låta er 5 åring själv få  yttra vad hon vill, och inte att det ska i så fall gå via ditt ex vad hon vill, det är där jag tror skon klämmer, att det är det som din nuvarande kvinna reagerat på, jag tror att förstår din nuvarande att det önskemålet kommer från det äldsta syskonet kommer hon inte se det som ett hot, ett ovälkommet kliv in i ringen. 

Det här har blivit otroligt infekterat åt alla håll och kanter. Verkar ju nu som att du och exet går i rätt riktning, men den som tyvärr är kvar i det förgångna är din nuvarande. Det är såklart ditt val men om det varit mitt barn som bett om en bild på sig och sitt syskon eller bara sitt syskon hade jag gått till mötes där. Jag tycker dock det är viktigt att ditt ex inte går ert barns röst till väga när det gäller sånt här men förstår det samtidigt att det är lätt hänt när ett barn bara är 5 år gammalt. Dina barn kommer bli äldre och det kommer lösa sig då det är de som sagt som kommer bygga sin relation, bli en enhet. Jag och syskon har förblivit vad vi är vad som än hänt med våra olika föräldrar och genom livet, och det har inte varit några problem alls. Jag har inte känt att deras problem spillt över på oss som barn. Det är djupt beklagligt, och en varningsklocka att så unga barn dras in på det här sättet gällande svartsjuka. Jag förstår att du vill markera.

Förlåt jag igen, jag kan inte släppa detta, nu blivit smått förbannad fast jag inte känner er, haha. 

Nej men alltså ärligt - om mitt barn bett mig om en bild på sig och sitt syskon eller bara på syskonet att ha, så ja, självklart, hade jag gått med på det. Jag tror det som kickar igång hos dig nu är föräldra/pappainstinkten, och den ska du hålla hårt i. Varför det blivit så här fel är som jag tjatat om innan här förut att din nuvarande ser det som ett tecken från ditt ex. Den här önskan om en bild måste vara mer stark för din dotter än ditt ex och tids nog så är det här en situation din nuvarande inte längre kan bestämma över. Det är inte hon som ska bestämma om din dotter får lov eller inte får lov att ha en bild på sitt eget syskon eller hon och lillebror ihop. Hon har passerat en gräns där, jag tycker hon har passerat tidigare gränser också av vad som senare kommit fram här. Att hon ska sitta och lyssna på ert samtal och ta tiden är helt sjukt. Jag kan mer förstå min tidigare situation där mitt ex ville ha mig tillbaka, inte bara som vän, och min nya såg igenom det, då var det en situation som behövdes hanteras annorlunda för allas skull där och då, alla har gått vidare sedan dess för länge sen. Hur som ska inte barn drabbas. Nu har jag inte mitt ex fått barn senare med någon annan, men om det hade blivit så, är det också fullt rimligt och naturligt att äldsta syskonet vill själv ha en bild och visa upp när är hos mamma än hos  pappa där syskonet ändå är på heltid, det kan man väl förstå ändå? Berätta att nu är jag storasyster, titta här på min lillebror! En stolthet.

Hon är inte bara storasyster när hon är hos er, hon är storasyster på heltid, med eller utan lillebrors fysiska närvaro. Det handlar om hennes rättighet till att ha en bild på sitt syskon. Var är hennes rättighet? Ska den få offras för din nuvarandes svartsjuka? För att hon har problem fortfarande, med ditt ex?

Jag hade haft mycket svårt  i mitt hjärta att säga nej till mitt eget barn att inte få lov att ha en bild på sitt nya syskon. Jag hade nog sagt något i stil med att ja, det här kom fram på det sättet att mitt ex framförde det här önskemålet men nu har mitt barn framfört det flera gånger och jag ser, märker att det kommer från henne, och jag vägrar ta mig fan neka henne det! Nu får du fan inse hur sjuk din svartsjuka är när det drabbar små barn på det här sättet. Nu måste jag som pappa sätta stopp för det här, det här handlar inte om oss, det här handlar inte om mitt ex, det här handlar om mitt barns rättighet. Ditt barn måste tycka det är jättekonstigt att bli förvägrad en bild på sitt nya syskon av sin egen pappa. Undra vad som händer? Måste vara jätteförvirrande. Kan till och med tolkas som att ditt äldsta barn är "fult", "smutsigt", "nedvärderad", "nummer 2" för att få lov att fotas eller få lov att ha en bild på sitt syskon, man vet inte hur barn kan tolka, känna, de pratar inte om det, bara att det känns fel. Det här känns nog inte bara fel för dig, utan för din äldsta med. Som sagt jag har alltid sett mig och (halv)syskon som en helhet, en familj i familjerna, och det ska ingen sjuk vuxen med egen agenda ge sig in i och försöka styra och förstöra.