30+ med första barnet 1-3 år, del 13

Firren: här tar det ca 10-15 minuter med den stora och mellan 30 och 60 minuter med den lilla treåringen. Hon krånglar sig till sömns. Det går Avsevärt mycket bättre när jag är hård med rutinen och inte tillåter något "trams". Hon är precis som alfons åberg. ska bara. Det börjar med "jag vill ha kvällsmat" sedan "jag är törstig" sedan "en saga till, och en till och en till och en till" sedan är det gosedjuret, nej inte det gosedjuret,d et där andra gosedjuret. Och så vidare och så vidare.  När jag nattar är det ingen kvällsmat, (den får man eventuellt ha ätit tidigare)Bara en enda bok, ett gosedjur, tyst och sov. Då tar det betydligt kortare tid men men. Tror att middagssömnen pajar det mesta men den gör också att barnen inte bråkar under dagen. Det är en balansgång. Hon är en aktiv tös helt enkelt. 

oh, jag glömde ju "klia mig mamma" "sjung en sång mamma" Klappa mig mamma! " Klappa mig inte så utan så" Klappa mig på täcket......Osv osv

Firren, det låter rent ut sagt vedervärdigt och jag har full förståelse för att du brakar ihop! Har inga bra tips tyvärr, då vi inte tampats med denna typ av problem. Men jag inser att det inte är en föräldrafråga s.a.s. utan att barn verkligen är olika. Jag menar alltså att du inte gjort/gör något fel Stor kram

aigee, Jag känner igen W på pricken i din beskrivning. Igår somnade hon för första gången innan jag hade läst klart boken och då hade hon nästan 40 i feber...

Firren, Det är sjukt jobbigt och frustrerande och jag känner igen det där med att bli arg på mannen i huset. När barnet aldrig somnar hinner man ju bygga upp en del inombords också.

Tack för input alla! Ikväll var det Mr F som la Stella och som tar natten med henne. Nattningen tog vanlig tid, ca en halvtimme men jag hörde henne inte under tiden vilket jag ofta gör när hon pratar eller gastar, så det kändes ändå helt okej.

PW - Jag instämmer i det du säger. Vi brukar också vara överens och göra samma sak/följa rutinen vi bestämt men inte i det här fallet tydligen, men som jag sa, sömn är känsligt i den här familjen och vi har nog bara undvikit ämnet så mycket det gått...

Asap - Avvänjningsperiod låter vettigt. Vi testade femminutersmetoden med S efter sommaren förra året men på tre veckor blev det aldrig bra. Första kvällen blev det ett par timmars skrik, andra kvällen 45 min, tredje kvällen 20-25 min och sedan aldrig kortare än det. Då ifrågasatte jag vad det var vi ville uppnå - att hon skulle somna själv eller att hon skulle somna snabbt. Vi kom fram till att vi ville att hon skulle somna snabbt och det gör hon nu om det landar på 30 min inkl lite läsning och vällling. Jag tror egentligen ingen av oss har något emot att ligga bredvid tills hon somnar, så gör vi redan med David, jag skulle personligen bara vilja ha en bättre känsla inför, vid och efter läggningen. Jag vill inte bara få ångest av att lägga mitt barn, jag vill ju att det ska vara lika mysigt som det är att lägga David, vilket helt klart är dagens bästa stund.

GHP - Rastlös var ordet...

Aigee - Jag tror också på strikt rutinföljning tills rutinen sitter och barnet i fråga uppskattar den braiga stämningen och känslan som det skapar. Vi pratade ikväll om att bli bättre på att  positivt förstärka Stellas braiga beteende vid läggningen och liksom berätta för henne hur skönt det är när det funkar och allt blir mysigt. Vår erfarenhet är att barnen verkligen gillar sån positiv förstärkning, vi glömmer bara bort att använda det ibland.

Mosing - Ingen fara! Japp, barn är olika, våra två är verkligen levande exempel på det när det gäller sovandet.

Snow - Ha ha, ja han fick helt klart ta lite skit igår.  Samtidigt tycker jag samma saker idag, men jag skulle nog ha valt lite andra ord att beskriva mina tankar med nu...

Firren, jag vill skriva ett inlägg till dig när jag sitter vid en dator - återkommer! Skönt att det känns bättre idag i alla fall.

Jaaa, det är svårt att orka diskutera konstruktivt när man är frustrerad... När H var liten så pluggade ju jag varje kväll, så då var ju snabb läggning nästan en förutsättning... Nu är det liksom inte samma grej. Jag har ju jobbat färdigt när jag kommer hem, och dessutom är ju maken hemma de flesta kvällar vilket han inte var då... Tänk att det förändrats så! Jag har faktiskt inte tänkt på det på det sättet innan... Det är ju jättemysigt att ligga kvar en stund om barnet också är på myshumör, men om det är stök så blir man ju bara SÅÅÅ frustrerad!

Jag känner igen hela situationen ... Så här kommer några reflektioner på det du skrev - hoppas att det är ok. Även om det skrevs i affekt så tror jag att det speglar lite din bild av hur det hänger ihop. 
Tänker på att du skriver att du inte vill att det ska framstå som att du måste ha din vilja fram. Och det tycker jag inte att det gör heller. Däremot känns det lite rörigt med vem som behöver vad - vems behov är det egentligen? 
Om jag fattar det rätt så har din man ändrat läggningsvanor lite fram och tillbaka, och det har funkat bra för honom, och S har somnat. Däremot funkar det inte för dig - var tydlig med det, att det kanske inte är S som behöver det i första hand. Även om du tycker att S behöver det så funkar det ju bevisligen för din man när han lägger S att göra på hans sätt. I det här fallet är det du som behöver fasta rutiner för att få läggningen att funka. 
Och din man var ju föredömlig när han förklarade att nattning i spjälsängen inte funkade för honom. Det funkade för dig och för S, men inte för honom - respektera det! Han uttryckte sitt behov, han lade inte över sitt behov på någon annan, utan sa just att det inte funkar för honom. Det är ju jättebra! 
Och för att vidga perspektivet lite så brukar den här typen av diskussioner ("du måste vara mer ordentlig med barnen och följa mina regler eller åtminstone sätta upp regler som jag kan följa") dyka upp i vårt hem när det är stressat och pressat. Kanske är det  det som skulle lösa problemet? Det är ju inte så lätt att få till, att få bort stress och press från vardag och familj - men om man vet om det kan det bli lättare att se vad som händer och ta lite mindre allvarligt på det - och blir mindre frustrerad på köpet. "Jahapp, nu blir jag så är frustrerad. Är jag stressad? Ja, det är jag ... okej, då behöver jag inte fokusera så mycket på frustrationen, utan kan titta på den. Där är den. Ser man på."
Typ så!

Stramalj: Klok som en bok och kan uttrycka det med

Firren: Jag tänkte lite som Stramalj, och jag känner igen mig själv så väl i dina tankar. Jag var riktigt orolig hur vi skulle kunna ge K en bra uppfostran då vi var helt oförmögna att diskutera rutiner. Det kom upp både hos BVC och hos familjerådgivningen och vi fick samma svar från båda: Barn klarar av att ha olika rutiner med olika människor utan problem, de är extremt anpassningsbara och ser inget konstigt alls med att mamma gör på ett sätt och pappa på ett annat. Föräldrar är inte alls lika anpassningsbara  Däremot kan jag tänka mig att D har behov av en specifik struktur och rutiner som inte ändras hipp som happ, kan det vara så att du utgått från att S har samma behov? Min gudson som har en lätt autism hade väldiga behov av struktur och rutin när han var yngre, nu klarar han av att anpassa sig lite bättre och klarar av att ha olika rutiner hos mamma och pappa.

Stramalj - Tack på input! Absolut, du är helt inne på nåt. Jag funderar själv i de banorna och jag är medveten om att jag behöver en rutin att förhålla mig till och att Mr F är tydlig med det som funkar för honom.

Det jag inte uttryckt så tydligt mitt tidigare inlägg var att jag upplevde att min läggning av Stella påverkades negativt av förändringarna som Mr F gjorde. Han fick det lättare, men jag fick det svårare. Det känns inte heller rimligt. Jag upplevde att ju mer han frångick det vi tidigare bestämt, medan jag höll kvar vid det gamla, desto mer krånglade S när jag skulle lägga henne. Jag upplevde att bristen på samstämmighet från oss föräldrar ställde till det för Stella så att hon fick ännu svårare än vanligt att komma till ro, det fanns helt enkelt fler saker som hon kunde haka upp sig på.

I grunden har jag alltså inget problem med att vi gör olika Mr F och jag - om vi båda upplever att det funkar bra och att det funkar för Stella. Målet är som sagt att hon ska somna så fort som möjligt, oberoende av vem som lägger henne.

Men nu tyckte ju jag att det blev sämre för både Stella och mej. Alltså vill jag att vi återgår till att göra lika vid läggningen. Hur vi gör kvittar mig, bara vi gör lika så att iaf jag och Stella vet vad som kommer. Ur mitt perspektiv tycker jag att både jag själv och S har behov av en och samma rutin att följa eftersom vi påverkas negativt av hattandet - S för att hon blir okoncentrerad och jag för att nattningen tar för lång tid därför att S inte kommer till ro.

Jag vet att Mr F gärna är helt rutinbefriad eftersom det funkar för honom, han är uppvuxen i en familj med total avsaknad av planering och har därför inga problem med ad hoc-lösningar. För mej funkar inte det alls, även om jag absolut är impulsiv också, fast vid andra tillfällen. Jag gör också helst det som funkar, enklast möjligaste lösning, men jag vill att det ska vara en win-win-situation. Eller win-win-win i det här fallet eftersom det är tre parter iblandade.

Förutom att göra lika vill jag att Mr F ska kommunicera, berätta. Jag vill att han ska berätta hur han ändrar så att jag har chans att göra lika eftersom jag upplever det som betydelsefullt. Hittills har han kört sitt race - funkar det för honom så är han nöjd. För i själva verket vill ingen av oss lägga Stella. Hela sovsituationen är en plåga  och det är därför vi kör varannan kväll för att slippa prata om vem som ska lägga henne. Det är inget kul alls, det är faktiskt ganska sorligt. Där har du väl stressen du pratar om. Att avsky att lägga sitt barn. Att avsky sitt barn när det är sovdags. Att känna sig som en usel förälder för att jag inte vill vara med mitt barn - ta ungen, jag vill inte se henne när det är sovdags.

Och det är det jag vill vända. Jag vill inte känna så. Vad behöver jag för att må bra? Jag vill ha en situation som ger energi, inte som suger energi. Jag vill ha en mysig stund, att känna att jag har den stora turen, lyckan, att få lägga mitt härliga barn just ikväll. Om Stella är nöjd, så är jag nöjd. Om Stella är lugn, så är jag lugn. Om Stella varvar ner och slappnar av utan gap, skrik och fipplande, så är jag lättad. Om Stella somnar inom 30-45 min är jag överlycklig.