Jag drömmer om att vara hemmafru!!!
Jag hade älskat att ta hand om hem och hushåll, samt barn och min man när han kommer hem efter jobbet..
Finns det män därute som hade velat i en liknande relation 2024 eller är allt 50/50??
Men man kan ju plocka russinen ur kakan. Gör om gör rätt, så att säga. Vi vet att det blev en kvinnofälla där dagens kvinnliga pensionärer är stora förlorare. Vad händer om vi som är yngre idag ser till att ordna med sparande till pensionen, så vi och männen har samma villkor i familjen? OM man nu vill vara hemma och sköta om familjen.Jag tror även att fler kvinnor idag (även de som vill vara hemmafruar) både har möjlighet och ser värdet i att göra sådant som är utvecklande för en själv. Gå kurser, ha hobbys, vara involverade i föreningar osv. Där får man ju både erfarenhet, ett kontaktnät och social stimulans på ett annat sätt än förr.
De flesta jag känner till som vill leva sådant liv konsumerar inte heller sådant du rabblar upp utan lever snarare "landsbygdsromantik", med hemlagad mat med egenodlade grönsaker, barn som kan springa runt på gården och leka fritt (ingen dyr lägenhet i stan), absolut inga akrylnaglar, restaurangsbesök osv.. Allt det där ser jag mer yngre, barnlösa influencers framför mig och det är inte riktigt dom jag sett prata om hemmafru och familjeliv? Antagligen lever jag i en helt annan bubbla och jag håller med dig om att den där konsumtionen inte är bra.
Men man kan ju plocka russinen ur kakan. Gör om gör rätt, så att säga. Vi vet att det blev en kvinnofälla där dagens kvinnliga pensionärer är stora förlorare. Vad händer om vi som är yngre idag ser till att ordna med sparande till pensionen, så vi och männen har samma villkor i familjen? OM man nu vill vara hemma och sköta om familjen.Jag tror även att fler kvinnor idag (även de som vill vara hemmafruar) både har möjlighet och ser värdet i att göra sådant som är utvecklande för en själv. Gå kurser, ha hobbys, vara involverade i föreningar osv. Där får man ju både erfarenhet, ett kontaktnät och social stimulans på ett annat sätt än förr.
De flesta jag känner till som vill leva sådant liv konsumerar inte heller sådant du rabblar upp utan lever snarare "landsbygdsromantik", med hemlagad mat med egenodlade grönsaker, barn som kan springa runt på gården och leka fritt (ingen dyr lägenhet i stan), absolut inga akrylnaglar, restaurangsbesök osv.. Allt det där ser jag mer yngre, barnlösa influencers framför mig och det är inte riktigt dom jag sett prata om hemmafru och familjeliv? Antagligen lever jag i en helt annan bubbla och jag håller med dig om att den där konsumtionen inte är bra.
Ja, jag hade gärna varit hemmafru. Hade fixat hemmet galant och jag älskar att umgås med vänner och familj. Tränat, lagat bra bra och gjort fint hemma. Skulle dessutom vilja hitta på fler saker med min man.
Men jag är då 50 och tycker att jag gjort mitt i arbetslivet. Tyvärr har jag inte varit så karriärinriktad och utåtriktad som man bör vara därute. Dessutom flumexamen. Nej, jag gjorde en dålig karriärplanering som ung, eller snarare, ingen alls.
Helst hade jag varit rik själv så att jag hade kunnat gå i pension tidigare..men mitt sparande är inte riktigt där än om.mågonsin.
Fadt när jag var yngre ville jag inte vara hemmafru - då älskade jag arbetslivet.
Dessa stavfel, när man skriver på mobil. Synd att man inte kan redigera texten här på familjeliv.
Det här tror jag är en anledning till att många kvinnor blir utbrända. Många män missar hälften av alla sysslor som behöver göras och tror att resten gör sig själv.
Har du barn? Hur mycket gör du hemma idag? Och är man hemmafru är det ju ofta för att man har små barn man vill vara hemma mer med. Jag har två, visserligen ganska små barn men här går tvättmaskinen varje dag. Det är alltid tvätt som ska tvättas, hängas på tork, plockas ner från torkställningen och sorteras. Diskmaskinen ska fyllas och tömmas. Är familjen hemma så blir det på något sätt kaos i köket på 5 minuter oavsett hur nyligen jag plockade eller torkade bord/bänkar. Jag vet inte hur många gånger jag behöver dammsuga och torka golv. Oavsett hur nyligen jag gjort det så är det grisigt två sekunder senare. Har jag precis dammsugit så lovar jag att barnen springer in och vänder en stövel med grus upp och ner över golvet. Det ligger alltid leksaker överallt. Blommor ska vattnas, ibland planteras om. Det ska lagas frukost, (lunch), middag och mellanmål. Det ska plockas undan efter detta. Mat ska planeras och handlas. Vi lagar mycket från grunden, bakar bröd osv och det tar sin lilla tid, även om man ofta kan multitaska. Det ska gås ut med sopor, vilket är ett mindre projekt när man sopsorterar. Detta ska även köras till återvinningen. Fönster ska putsas. Just nu är det små ketschuphänder på köksfönstret och då tog jag ändå en fönsterputsrunda nu i veckan. Toaletterna ska städas. Dvs toalettstol, handfat, spegel, duschen (inkl avlopp). Det ska inte göras typ en gång i månaden och mitt ex som viftade med toaborsten och sa "den här kan vi väl slänga för den använder man ju ändå aldrig" har fel.. Det är massor av saker som ska planeras gällande barnen och högtider. Utflykter, födelsedagar, midsommar mm - bjuda, planera, laga matt, baka osv (presentlistor, julklappslistor och gud vet vad till hela släkten) Det ska ordnas kläder inför varje ny årstid och det ska alltid finnas i rätt storlek. Sedan är det tandläkarbesök, bvc, utvecklingssamtal och lappar som ska lämnas in till förskolan. Det ska skjutsas till aktiviteter och det blir antagligen värre ju äldre barnen blir. Djuren ska ha mat, vaccin, veterinärbesök osv. Och så har vi ju trädgården, odlar man mycket, har höns och lite så så kan det vara ett heltidsprojekt bara det... Jag skulle kunna fortsätta bra mycket längre ..
Har man inga barn hemma och bor i lägenhet är det ju en annan femma, men då är det kanske inte det typiska "hemmafrulivet" heller?
En annan tanke till er som förespråkar hemmafru-liv, som jag tycker att ni ska fundera på.
Tror ni att män alltid vill jobba? Framför allt jobba så mycket som krävs om familjen ska leva på bara hans inkomst. Känna den pressen. Knappt se sina barn?
I sådana här trådar pratas ofta bara om vad kvinnor vill eller inte vill. Min man hade gärna jobbat mindre under småbarnsåren. Han gillar sitt jobb, precis som jag gillar mitt. Men det ÄR tufft ibland att rodda både jobb och hem och barn. ÄVEN om man hjälps åt.
Det finns par där båda går ner i tid under småbarnsåren, för att få mer tid för familjen. Vi gjorde inte det och ibland ångrar jag det. Vi hade haft råd med det, och pengar är inte allt.
Hade vi gjort det, hade det också främst varit för FAMILJENS skull. Inte för vår egen skull, som ibland kritiseras i dessa trådar. Att moderna jämställda par är så individualistiska.
Varför är det mindre egoistiskt och mer manligt att jobba mer för att dra in mer pengar till familjen, än att jobba mindre för att få mer tid för sina barn? Förutsatt förstås att det går ihop ekonomiskt.
Varför måste båda gå ner i tid? Det är ofta bättre att en går ner till åttio procent än att båda gå ner till 90%. Jobbar man 80% är det mer tydligt att arbetsuppgifter måste anpassas, 90% är ju nästan heltid tycker man på jobbet. Få har råd med att båda jobbar 80%.
Jag förstår inte vitsen med att båda måste jobba exakt lika mycket, det verkar vara någon jämställdshetside som är jätteviktig för många , båda måste gå ner i tid om det skall deltidsjobbas. Mannen vill oftast inte jobba deltid, och då skall inte kvinnan heller göra det och då får barnen gå längre dagar.
För mig var det självklart att jobba 80% och min man jobbade 100% . För mig var det mycket viktigare att hämta barnen tidigt än det var för min man. Han hade inga synpunkter på om jag ville gå ner i tid och hämta tidigare , men om jag inte gjort det hade han inte gått ner i tid utan barnen hade fått längre dagar.
Vi har gemensam ekonomi och statlig pension kompenseras tills barnen är fyra år.