• Gelas1

    Drömmer om att vara hemmfru

    Jag drömmer om att vara hemmafru!!!
    Jag hade älskat att ta hand om hem och hushåll, samt barn och min man när han kommer hem efter jobbet..

    Finns det män därute som hade velat i en liknande relation 2024 eller är allt 50/50??

  • Svar på tråden Drömmer om att vara hemmfru
  • Anonym (Sverige är sämst)
    Anonym (Tvillingmorsan) skrev 2024-04-26 16:38:31 följande:
    Som jag skrev ovan, jag förstår inte heller varför så många tror att män vill jobba mycket samt knappt träffa sina barn?

    I relationer där kvinnan är hemmafru på heltid, jobbar mannen ofta väldigt mycket.

    Att svenska män oftast inte vill stå för hela försörjningen, framställs av hemmafru-förespråkare som något dåligt. När det i själva verket är något bra! Inte minst för bådas kontakt med barnen.

    Exakt hur man delar upp det, är upp till varje par. Men att kalla män som vill vara hemma med sina barn för snåla och omanliga, är bara trashigt. 
    De där månadernas pappaledighet avgör inte vem som är en bra pappa eller inte. Det är en uppfattning som bara finns i Sverige, och bara sedan c:a 25-30 år tillbaka. Med den logiken, skulle alla pappor i världshistorien fram till dess ha varit dåliga pappor, och alla i exempelvis arabvärlden, Asien, Afrika, Sydamerika och Sydeuropa fortfarande, samt övervägande i Östeuropa och USA - samt naturligtvis hos alla naturfolk där könsrollerna är skrivna i sten - och det måste väl alla förstå att så inte kan ha varit eller är fallet!

    I nästan alla kulturer är det, och har varit, så att pappans viktiga roll kommer senare i barnens liv. Han behöver inte ha gett flaskor, bytt blöjor eller passat dem när de var små. Det handlar om helt andra saker - om att föra barnen ut i livet. T.ex. att han ska kunna säga till mamman - som ofta är mycket harigare kring barnen - att "NEJ Kalle behöver inte ha på sig vinterkläder, det är vår nu, och nu går han och jag och fiskar". Och när det gäller döttrar, så är det oftast så att när en flicka/kvinna bär som en osynlig prinsesskrona på huvudet... så är det hennes far som har satt dit den. 

    Det är ingen tvekan om att pappor ÄR otroligt viktiga, och därför anser jag även att det var fel att ensamma samt lesbiska kvinnor fick rätt att göra insemination. (Att ensamma kvinnor får adoptera, kan man försvara med att det är bättre att de barnen får EN förälder än ingen alls.) För de barnen kommer att sakna mycket i sin mentala make-up - men av någon märklig anledning brukar det alltid vara SAMMA människor som skriker om att detta ska vara tillåtet, och hyllar ensamma morsor, som även skriker om att pappor måste ta pappaledigt för annars tar deras barn skada för livet. Ingen logik alls, ingen hemma på loftet...
  • Anonym (Nonym)
    TvillingmammaVästgöte skrev 2024-04-26 16:47:25 följande:

    Varför måste båda gå ner i tid? Det är ofta bättre att en går ner till åttio procent än att båda gå ner till 90%. Jobbar man 80% är det mer tydligt att arbetsuppgifter måste anpassas, 90% är ju nästan heltid tycker man på jobbet. Få har råd med att båda jobbar 80%.


    Jag förstår inte vitsen med att båda måste jobba exakt lika mycket, det verkar vara någon jämställdshetside som är jätteviktig för många , båda måste gå ner i tid om det skall deltidsjobbas. Mannen vill oftast inte jobba deltid, och då skall inte kvinnan heller göra det och då får barnen gå längre dagar.

    För mig var det självklart att jobba 80% och min man jobbade 100% . För mig var det mycket viktigare att hämta barnen tidigt än det var för min man. Han hade inga synpunkter på om jag ville gå ner i tid och hämta tidigare , men om jag inte gjort det hade han inte gått ner i tid utan barnen hade fått längre dagar. 


    Vi har gemensam ekonomi och statlig pension kompenseras tills barnen är fyra år. 


    Det är absolut ingen naturlag att kvinnan är den som ska/kan/vill gå ned i tid och att mannen vill jobba heltid. Alla män är inte lika obrydda om sina barns dagar som din man verkar ha varit.
  • Anonym (Ja)

    Motsvarande. Om kvinnan är karriärist och tjänar mycket kan mannen istället vara hemma  mer i stället. Många män är händiga dessutom - och himla bra tränare och "fotbolls-föräldrar". Jag  tror många män skulle nappa ändå. Jobba delvis och delvis satsa på hem och familj.

    Det var ju någon som hade en tråd innan om vad par tjänar. Flera svarade faktiskt att kvinnan tjänade mycket mer.

    Så en karriärist + man/fru som är bra på hemmalogistken mm oavsett kön är en bra mix om det är svårt att få ihop 50/50.

  • Anonym (Tvillingmorsan)
    TvillingmammaVästgöte skrev 2024-04-26 16:47:25 följande:

    Varför måste båda gå ner i tid? Det är ofta bättre att en går ner till åttio procent än att båda gå ner till 90%. Jobbar man 80% är det mer tydligt att arbetsuppgifter måste anpassas, 90% är ju nästan heltid tycker man på jobbet. Få har råd med att båda jobbar 80%.


    Jag förstår inte vitsen med att båda måste jobba exakt lika mycket, det verkar vara någon jämställdshetside som är jätteviktig för många , båda måste gå ner i tid om det skall deltidsjobbas. Mannen vill oftast inte jobba deltid, och då skall inte kvinnan heller göra det och då får barnen gå längre dagar.

    För mig var det självklart att jobba 80% och min man jobbade 100% . För mig var det mycket viktigare att hämta barnen tidigt än det var för min man. Han hade inga synpunkter på om jag ville gå ner i tid och hämta tidigare , men om jag inte gjort det hade han inte gått ner i tid utan barnen hade fått längre dagar. 


    Vi har gemensam ekonomi och statlig pension kompenseras tills barnen är fyra år. 


    Jag har inte påstått att båda måste gå ner i tid, jag skrev att det är ett alternativ. Om inte bara kvinnor, utan även män, vill ha mer tid för hem och barn.

    Om det funkar eller inte beror väl på vad man har för jobb. Det funkar ju för många kvinnor?

    Så för att din man ville jobba heltid, vill alla män det? Eller hur menar du? 

    Min man hade gärna jobbat mindre under småbarnsåren. Nu blev det inte så, men vi hade klarat oss utmärkt på två 80-procent löner i några år. Vi hade inte kunnat leva lyxliv, men vi hade klarat oss utan problem. Och då har vi normala löner, inte jättehöga.

    Jag känner många som hade klarat sig bra. Det beror på hur man lever och prioriterar. 
  • Anonym (Sverige är sämst)
    Anonym (Tvillingmorsan) skrev 2024-04-26 16:38:31 följande:
    Som jag skrev ovan, jag förstår inte heller varför så många tror att män vill jobba mycket samt knappt träffa sina barn?

    I relationer där kvinnan är hemmafru på heltid, jobbar mannen ofta väldigt mycket.

    Att svenska män oftast inte vill stå för hela försörjningen, framställs av hemmafru-förespråkare som något dåligt. När det i själva verket är något bra! Inte minst för bådas kontakt med barnen.

    Exakt hur man delar upp det, är upp till varje par. Men att kalla män som vill vara hemma med sina barn för snåla och omanliga, är bara trashigt. 
    Och en annan tanke, det handlar även om kvalitetstid.

    I en familj där båda vuxna arbetar heltid, är livet som en enda stress. Barnen ska släpas till dagis även om de helst vill sova, de ska släpas därifrån medan de gråter av trötthet, man måste hinna handla på vägen, sedan ska det lagas mat, sedan ska den ena fixa matlådor, plocka undan, diska och städa köket medan den andra underhåller barnen, någonstans där måste någon även hinna plocka upp och sopa upp gruset i hallen och lägga in en tvätt också, man måste lägga fram kläder och allt annat till nästa dag, barnen ska nattas och föräldrarna faller i sömn utan att knappt ha haft någon tid alls på tu man hand. Helgerna går åt till att storhandla, storstäda, göra trädgårdsarbete, i värsta fall även arbeta på renoveringar. Familjens byråkrati måste tas om hand etc., kanske har man även en gammal förälder som ska hälsas på och hjälpas.

    I ett par där mamman är hemma, hinner hon med hushållsarbetet medan mannen är på jobbet och barnen sover middag eller "hjälper till" (vilket med tiden kommer att innebära att de kan göra hushållsarbete och hjälpa till på riktigt) eller är på dagis tre timmar om dagen när de uppnått åldern för allmän förskola. De behöver aldrig släpas upp i ottan, utan börjar i så fall klockan 9. Hon kan träffa väninnor som också har småbarn, hon kan gå till öppna förskolan eller kyrkans aktiviteter för mor-och-barn. 

    När mannen kommer hem har hon maten framme på bordet, efter maten behöver bara diskmaskinen plockas i och diskbänken torkas av, allt annat kan mamman göra nästa dag. Så hela kvällen är kvalitetstid, först med barnen och sedan när de nattats, paret emellan. På helgen behöver inte heller mycket göras, för det har mamman hunnit under veckan. Så då kan familjen t.ex. åka direkt till fritidshuset när mannen slutar jobbet på fredag e.m..

    Och även om mannen i exempel två skulle jobba över någon gång i veckan, och göra tre-fyra affärsresor med övernattning om året, så får han ändå oerhört mycket mer kvalitetetstid med sina barn än mannen i exempel 1. 
  • Anonym (Söker också gentleman)
    Anonym (JK) skrev 2024-04-26 11:59:47 följande:

    ?Ni? , nu tror jag du skriver sånt som andra personer har sagt, inte jag . Jag pratade bara om min mamma och hur hon är. Det finns fördelar och nackdelar med båda (jobba heltid eller inte jobba alls). Själv tror jag som sagt att det bästa när man har småbarn är att jobba deltid om det går. Och att hitta ett jobb som man inte hatar (om det går). 

    Just nu jobbar jag faktiskt inte på ett vanligt jobb iallafall utan jag försörjer mig på cam och sälja videos och sånt , kanske inte att rekommendera men det har gjort så jag kunde vara hemma länge med min yngsta .. var iförsej hemma ännu längre än jag hade tänkt eftersom vi behövde vänta på förskoleplats. Nu hade jag tänkt fortsätta plugga till sjuksköterska , har inte så långt kvar. Sen är förhoppningen att jag kommer kunna jobba som det men helst deltid .. beror lite på hur det blir med mitt yngsta barns pappa , vi vet inte riktigt om vi kommer vara tillsammans eller inte.


    Tidigare har jag mest jobbat på strippklubb. Så det är så mitt liv har sett ut eftersom du undrade :) Det har gjort att jag har haft lite mer pengar och lite mer tid med barnen även när jag var ensamstående men som sagt det är kanske inte att rekommendera . Ångrar att jag inte pluggade tidigare men bättre sent än aldrig, fick mitt första barn väldigt tidigt också.

    Men oavsett hur mitt liv har sett ut kan man ju diskutera ämnet mer almänt   


     


    Lycka till med dina studier! Jag har absolut inget emot kvinnor som jobbar. Det är upp till dem att bestämma om de vill arbeta eller inte. Dock verkar det som att de inte accepterar vårt val att vara hemmafruar 🤷?♀️
  • Anonym (Tvillingmorsan)
    Anonym (Sverige är sämst) skrev 2024-04-26 16:53:20 följande:
    De där månadernas pappaledighet avgör inte vem som är en bra pappa eller inte. Det är en uppfattning som bara finns i Sverige, och bara sedan c:a 25-30 år tillbaka. Med den logiken, skulle alla pappor i världshistorien fram till dess ha varit dåliga pappor, och alla i exempelvis arabvärlden, Asien, Afrika, Sydamerika och Sydeuropa fortfarande, samt övervägande i Östeuropa och USA - samt naturligtvis hos alla naturfolk där könsrollerna är skrivna i sten - och det måste väl alla förstå att så inte kan ha varit eller är fallet!

    I nästan alla kulturer är det, och har varit, så att pappans viktiga roll kommer senare i barnens liv. Han behöver inte ha gett flaskor, bytt blöjor eller passat dem när de var små. Det handlar om helt andra saker - om att föra barnen ut i livet. T.ex. att han ska kunna säga till mamman - som ofta är mycket harigare kring barnen - att "NEJ Kalle behöver inte ha på sig vinterkläder, det är vår nu, och nu går han och jag och fiskar". Och när det gäller döttrar, så är det oftast så att när en flicka/kvinna bär som en osynlig prinsesskrona på huvudet... så är det hennes far som har satt dit den. 

    Det är ingen tvekan om att pappor ÄR otroligt viktiga, och därför anser jag även att det var fel att ensamma samt lesbiska kvinnor fick rätt att göra insemination. (Att ensamma kvinnor får adoptera, kan man försvara med att det är bättre att de barnen får EN förälder än ingen alls.) För de barnen kommer att sakna mycket i sin mentala make-up - men av någon märklig anledning brukar det alltid vara SAMMA människor som skriker om att detta ska vara tillåtet, och hyllar ensamma morsor, som även skriker om att pappor måste ta pappaledigt för annars tar deras barn skada för livet. Ingen logik alls, ingen hemma på loftet...
    Det låter snarare som att det är du som inte är hemma på loftet. 

    Ingenstans har jag skrivit att pappor som står för försörjningen är dåliga pappor. Men faktum kvarstår, de får mindre tid för sina barn. Och är pappan ensam försörjare, jobbar han ofta mycket. Tänk om inte alla pappor vill det? Är de sämre pappor då? 

    Att uppmuntra pappor att vara hemma med sina barn, är enbart positivt. Det är inte detsamma som att tvinga, eller påstå att pappor ska vara hemma på heltid.

    Jag vet inte om du har egna barn, men att påstå att pappor inte är viktiga för sina barn från början, är faktiskt kränkande mot min man och alla andra pappor som tar stort ansvar hela barnens uppväxt. Som inte är mindre manliga för att de byter blöjor. Som inte kör med auktoritär uppfostran eller behandlar sina döttrar som prinsessor.

    Självklart finns det många bra pappor i världen och har alltid funnits. Självklart finns det inte bara ett sätt att vara en bra pappa på. Men faktum kvarstår: Många mer patriarkala kulturer är betydligt mer våldsamma och barbariska än dagens svenska / västerländska kulturer. Arabvärlden t ex, är knappast en förebild.
  • TvillingmammaVästgöte
    Anonym (Nonym) skrev 2024-04-26 16:57:04 följande:
    Det är absolut ingen naturlag att kvinnan är den som ska/kan/vill gå ned i tid och att mannen vill jobba heltid. Alla män är inte lika obrydda om sina barns dagar som din man verkar ha varit.

    Det är dock väldigt vanligt att det är så. 


    Men jag tycker det är bra om pappor går ner i tid.

    Jag tycker det är bra om båda går ner i tid.

    Men hur många pappor är egentligen beredda att gå ner i tid för att barnen skall få kortare dagar. 90% av papporna skulle inte göra det, är min uppskattning. 

  • TvillingmammaVästgöte
    Anonym (Tvillingmorsan) skrev 2024-04-26 17:06:02 följande:
    Jag har inte påstått att båda måste gå ner i tid, jag skrev att det är ett alternativ. Om inte bara kvinnor, utan även män, vill ha mer tid för hem och barn.

    Om det funkar eller inte beror väl på vad man har för jobb. Det funkar ju för många kvinnor?

    Så för att din man ville jobba heltid, vill alla män det? Eller hur menar du? 

    Min man hade gärna jobbat mindre under småbarnsåren. Nu blev det inte så, men vi hade klarat oss utmärkt på två 80-procent löner i några år. Vi hade inte kunnat leva lyxliv, men vi hade klarat oss utan problem. Och då har vi normala löner, inte jättehöga.

    Jag känner många som hade klarat sig bra. Det beror på hur man lever och prioriterar. 
    Men ni valde att inte gå ner i tid. 
  • TvillingmammaVästgöte
    Anonym (Sverige är sämst) skrev 2024-04-26 17:09:31 följande:
    Och en annan tanke, det handlar även om kvalitetstid.

    I en familj där båda vuxna arbetar heltid, är livet som en enda stress. Barnen ska släpas till dagis även om de helst vill sova, de ska släpas därifrån medan de gråter av trötthet, man måste hinna handla på vägen, sedan ska det lagas mat, sedan ska den ena fixa matlådor, plocka undan, diska och städa köket medan den andra underhåller barnen, någonstans där måste någon även hinna plocka upp och sopa upp gruset i hallen och lägga in en tvätt också, man måste lägga fram kläder och allt annat till nästa dag, barnen ska nattas och föräldrarna faller i sömn utan att knappt ha haft någon tid alls på tu man hand. Helgerna går åt till att storhandla, storstäda, göra trädgårdsarbete, i värsta fall även arbeta på renoveringar. Familjens byråkrati måste tas om hand etc., kanske har man även en gammal förälder som ska hälsas på och hjälpas.

    I ett par där mamman är hemma, hinner hon med hushållsarbetet medan mannen är på jobbet och barnen sover middag eller "hjälper till" (vilket med tiden kommer att innebära att de kan göra hushållsarbete och hjälpa till på riktigt) eller är på dagis tre timmar om dagen när de uppnått åldern för allmän förskola. De behöver aldrig släpas upp i ottan, utan börjar i så fall klockan 9. Hon kan träffa väninnor som också har småbarn, hon kan gå till öppna förskolan eller kyrkans aktiviteter för mor-och-barn. 

    När mannen kommer hem har hon maten framme på bordet, efter maten behöver bara diskmaskinen plockas i och diskbänken torkas av, allt annat kan mamman göra nästa dag. Så hela kvällen är kvalitetstid, först med barnen och sedan när de nattats, paret emellan. På helgen behöver inte heller mycket göras, för det har mamman hunnit under veckan. Så då kan familjen t.ex. åka direkt till fritidshuset när mannen slutar jobbet på fredag e.m..

    Och även om mannen i exempel två skulle jobba över någon gång i veckan, och göra tre-fyra affärsresor med övernattning om året, så får han ändå oerhört mycket mer kvalitetetstid med sina barn än mannen i exempel 1. 
    Ja, barnen betalar priset , väldigt många barn växer upp i ständig stress, där man alltid har bråttom. De är trötta när de lämnas på förskolan och ännu tröttare när de hämtas. 
Svar på tråden Drömmer om att vara hemmfru