Känner du någon som slår sin partner?

Majoriteten av de kvinnor som blir utsatta för våld har en våldsam relation i livet. Män som slår är återfallsförbrytare.  

Så vilka är det egentligen som uppvisar ett mönster?

Jag är en av dessa kvinnor. Jag har bara haft snälla och respektfulla män före och efter mitt ex. Han var ingen bad boy utan psykiskt sjuk och det bröt ut rejält först under min graviditet, vilket inte är ovanligt. Fram tills dess behandlade han mig som sin stora kärlek, vilket han hävdade att jag var. 

Jag lämnade honom direkt när han blev våldsam. Att stanna i en våldsam relation var aldrig ett alternativ för mig, särskilt inte med tanke på barnet. 

Det många inte verkar förstå är att polisanmälan, vilket jag gjorde, inte betyder slutet på helvetet. Det är ofta då det verkliga helvetet börjar. 

För mig blev det början på decennier av hot, trakasserier och stalking ofta dygnet runt. Trots att han dömdes för brott mot mig ansåg åklagaren att ett kontaktförbud skulle vara en för stor inskräning i hans frihet. 

Jag fick sova med en kniv bredvid sängen och mitt nyfödda barn på armen för han var där utanför och försökte ta sig in i lägenheten. 

De flesta har ingen aning om hur absurt svenska myndigheter kan bete sig mot kvinnor i min situation. Jag pressades till exempel att ha samarbetssamtal med min förövare. Vilka andra brottsoffer skulle man tvinga till det? 

Sverige har kritiserats av Amnesty för att tings- och familjerätten tvingar barn som är så rädda att de gråter och kissar på sig att träffa våldsam ma fäder. 

Jag fick slåss som ett djur för att skydda mitt barn mot en person som aldrig skulle få jobba med barn på grund av flera misshandelsdomar men som jag skulle lämna mitt lilla barn till. Så fan heller!

Det kostade mig allt i psykisk hälsa, pengar och ork att kämpa mot våra sjuka myndigheter men jag vann. Jag skapade ett bra liv för mitt barn som hur vuxit upp till en skötsam toppstudent som behandlar tjejer med respekt. 

Mitt ex fortsatte att misshandla kvinna efter kvinna, åkte in, hamnade hos Kronofogden och har inte haft ett vettigt jobb på flera år. 

Vem är samhällsproblemet här - han eller jag?

Jag bryr mig inte om folk tror att jag är svag. Jag har levt i en veritabel skräckfilm i decennier som skulle kunna få en vuxen karl att ligga på golvet i fosterställning och grina. 

Jag har slagits mot myndigheter och en psykopat som vägrar lämna oss ifred i åratal. 

Ja, min omgivning visste vad som hände för de blev också hotade av mitt ex. Hans familj smet undan för de visste hela tiden hur han var men berättade inget för mig eftersom de hoppades på att jag skulle ta hand om honom så att de slapp. 

Jag gjorde allting rätt. Jag polisanmälde, skyddade mitt barn och vägrade bära skammen över vad mitt ex har gjort mot mig. Men om man tror att allt blir bra då och att livet fortsätter är man rejält naiv. 

Ja, jag känner/kände en sådan person, min ex (eller en av mina ex). Han var dessutom cuck fast på ett slags dominant krävande sätt där han blev kåt, svartsjuk och arg samtidigt. Narkoman, kriminell och miljöpartist var han med. Samt pratade med tillgjord invandrarbrytning fast han var helt svensk. 

Jo, den nuvarande regeringen driver den frågan, vilket är suveränt oavsett vilket parti som inför det.

När jag flyttade senast ansökte jag om skyddad adress men det fick jag inte eftersom det inte fanns ett pågående hot just då trots åratal av trakasserier och stalking. 

Vi flyttade och sedan började det om igen. Han dök upp här också. 

Vårt liv har alltid varit begränsat. Sonen och jag kan inte ha sociala medier får då börjar det direkt. Det kan man ju leva utan, även om det är trist för sonen, men det är alltid lika jobbigt att behöva förklara varför mitt namn inte kan stå på offentliga hemsidor för chefer eller i andra sammanhang. Annars dyker han upp på jobbet också.

Det här har alltså hållit på i decennier. En gång fick han kontaktförbud men så fort det löpte ut började han om. 

Det absolut värsta är att det drabbar sonen. Härdade poliser har undrat hur han kan göra så mot sitt eget barn. 

Regeringens förslag som jag anser är utmärkt: 

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/dwMW2X/regeringens-satsningar-mot-kvinnovaldkontaktforbud-ska-galla-hel-kommun

Majoriteten av de kvinnor som blir utsatta för våld har en våldsam relation i livet. Män som slår är återfallsförbrytare.  

Så vilka är det egentligen som uppvisar ett mönster?

Jag är en av dessa kvinnor. Jag har bara haft snälla och respektfulla män före och efter mitt ex. Han var ingen bad boy utan psykiskt sjuk och det bröt ut rejält först under min graviditet, vilket inte är ovanligt. Fram tills dess behandlade han mig som sin stora kärlek, vilket han hävdade att jag var. 

Jag lämnade honom direkt när han blev våldsam. Att stanna i en våldsam relation var aldrig ett alternativ för mig, särskilt inte med tanke på barnet. 

Det många inte verkar förstå är att polisanmälan, vilket jag gjorde, inte betyder slutet på helvetet. Det är ofta då det verkliga helvetet börjar. 

För mig blev det början på decennier av hot, trakasserier och stalking ofta dygnet runt. Trots att han dömdes för brott mot mig ansåg åklagaren att ett kontaktförbud skulle vara en för stor inskräning i hans frihet. 

Jag fick sova med en kniv bredvid sängen och mitt nyfödda barn på armen för han var där utanför och försökte ta sig in i lägenheten. 

De flesta har ingen aning om hur absurt svenska myndigheter kan bete sig mot kvinnor i min situation. Jag pressades till exempel att ha samarbetssamtal med min förövare. Vilka andra brottsoffer skulle man tvinga till det? 

Sverige har kritiserats av Amnesty för att tings- och familjerätten tvingar barn som är så rädda att de gråter och kissar på sig att träffa våldsam ma fäder. 

Jag fick slåss som ett djur för att skydda mitt barn mot en person som aldrig skulle få jobba med barn på grund av flera misshandelsdomar men som jag skulle lämna mitt lilla barn till. Så fan heller!

Det kostade mig allt i psykisk hälsa, pengar och ork att kämpa mot våra sjuka myndigheter men jag vann. Jag skapade ett bra liv för mitt barn som hur vuxit upp till en skötsam toppstudent som behandlar tjejer med respekt. 

Mitt ex fortsatte att misshandla kvinna efter kvinna, åkte in, hamnade hos Kronofogden och har inte haft ett vettigt jobb på flera år. 

Vem är samhällsproblemet här - han eller jag?

Jag bryr mig inte om folk tror att jag är svag. Jag har levt i en veritabel skräckfilm i decennier som skulle kunna få en vuxen karl att ligga på golvet i fosterställning och grina. 

Jag har slagits mot myndigheter och en psykopat som vägrar lämna oss ifred i åratal. 

Ja, min omgivning visste vad som hände för de blev också hotade av mitt ex. Hans familj smet undan för de visste hela tiden hur han var men berättade inget för mig eftersom de hoppades på att jag skulle ta hand om honom så att de slapp. 

Jag gjorde allting rätt. Jag polisanmälde, skyddade mitt barn och vägrade bära skammen över vad mitt ex har gjort mot mig. Men om man tror att allt blir bra då och att livet fortsätter är man rejält naiv.