• Aina03

    Att inte kunna träffa sina barnbarn

    Hej,
    Har varit inne på ämnet förut, så ursäkta om ni tycker det är tjatigt. Vore dock intressant att veta hur ni som mor- och farföräldrar kan ha påverkats av om ni inte får träffa barn eller barnbarn pga någon slags konkurrens eller något annat från svärdotterns eller svärsonens sida? Hur tacklar ni detta och vad har ni gjort för att situationen ska kunna ändras? Hur påverkar detta er psykiskt? Kan ni bara vifta bort det och tänka att det är som det är? Har ni kunnat förlika er med detta?

  • Svar på tråden Att inte kunna träffa sina barnbarn
  • Anonym (Farmor)
    Anonym (Miss X) skrev 2023-09-30 11:03:54 följande:
    Stackars er.
    Ja det är väldigt ledsamt men det är skönt att läsa att vi inte är ensamma om det.
  • Anonym (Meeb)
    Anonym (Farmor) skrev 2023-09-30 09:09:00 följande:
    Håller med. Det är på pricken så hos oss.
    Tråkigt att er son inte bryr sig om er relation nog för att vårda den. Varför är det så tror du?
  • Anonym (Farmor)
    Anonym (Meeb) skrev 2023-09-30 13:06:15 följande:
    Tråkigt att er son inte bryr sig om er relation nog för att vårda den. Varför är det så tror du?
    Ewa har beskrivit det mycket bra i inlägg 9. Relationer är inte lika viktiga för män, männens relation till sina föräldrar är mer ytliga. Mor-dotter har en tajtare relation och det blir då naturligt att kvinnan vänder sig till sin mor och familj som får ett övertag. Om då inte kvinnan driver att träffa mannens föräldrar så är det kört, som farföräldrar hamnar man i bakvattnet omgående.  
  • Anonym (Meeb)
    Anonym (Farmor) skrev 2023-09-30 13:15:44 följande:
    Ewa har beskrivit det mycket bra i inlägg 9. Relationer är inte lika viktiga för män, männens relation till sina föräldrar är mer ytliga. Mor-dotter har en tajtare relation och det blir då naturligt att kvinnan vänder sig till sin mor och familj som får ett övertag. Om då inte kvinnan driver att träffa mannens föräldrar så är det kört, som farföräldrar hamnar man i bakvattnet omgående.  

    Det där stämmer inte, relationer är lika viktiga ör män. Däremot är de ofta sämre på att vårda dem.


    Varför pratar du inte med din son om det? Och om du har det: varför händer inget? Har du inte uppfostrat honom att bry sig?
    Det låter nämligen en smula som att du skyller det här på svärdottern, om det är så så förstår jag ändå mer varför hon inte är intresserad av att projektleda relationerna i sin mans familj. 

  • Anonym (Farmor)
    Anonym (Meeb) skrev 2023-09-30 13:35:33 följande:

    Det där stämmer inte, relationer är lika viktiga ör män. Däremot är de ofta sämre på att vårda dem.


    Varför pratar du inte med din son om det? Och om du har det: varför händer inget? Har du inte uppfostrat honom att bry sig?
    Det låter nämligen en smula som att du skyller det här på svärdottern, om det är så så förstår jag ändå mer varför hon inte är intresserad av att projektleda relationerna i sin mans familj. 


    Läs Ewas inlägg så har du svaret. Vi har påtalat det men som jag skrev så verkar inte män lika engagerade i relationerna med sina föräldrar som kvinnor, det är ljusår i skillnad. Som du själv skrev, män vårdar dem inte. 
  • Anonym (Meeb)
    Anonym (Farmor) skrev 2023-09-30 13:43:28 följande:
    Läs Ewas inlägg så har du svaret. Vi har påtalat det men som jag skrev så verkar inte män lika engagerade i relationerna med sina föräldrar som kvinnor, det är ljusår i skillnad. Som du själv skrev, män vårdar dem inte. 

    Du har uppfostrat din son. Varför tror du han är som han är? 


    Det finns jättemånga män som står sina föräldrar nära och underhåller relationen mellan barnbarn och farföräldrar utan att frun behöver dadda honom. Du har själv inställningen att män inte bryr sig, kan det vara så att du uppfostrat honom så och nu ser du konsekvensen av det? 

  • Anonym (Miss X)
    Anonym (Meeb) skrev 2023-09-30 14:40:49 följande:

    Du har uppfostrat din son. Varför tror du han är som han är? 


    Det finns jättemånga män som står sina föräldrar nära och underhåller relationen mellan barnbarn och farföräldrar utan att frun behöver dadda honom. Du har själv inställningen att män inte bryr sig, kan det vara så att du uppfostrat honom så och nu ser du konsekvensen av det? 


    Jag står oerhört nära båda mina söner, har bra relation till deras fru respektive sambo  samt fin kontakt med barnbarnen. Barnbarnen, två pojkar, kommer garanterat ha en lika fin relation till sina föräldrar i framtiden. 

    /Lyckligt lottad mor och farmor 
  • Anonym (Farmor)
    Anonym (Meeb) skrev 2023-09-30 14:40:49 följande:

    Du har uppfostrat din son. Varför tror du han är som han är? 


    Det finns jättemånga män som står sina föräldrar nära och underhåller relationen mellan barnbarn och farföräldrar utan att frun behöver dadda honom. Du har själv inställningen att män inte bryr sig, kan det vara så att du uppfostrat honom så och nu ser du konsekvensen av det? 


    Du verkar besatt av att lägga skulden någonstans. Jag är inte intresserad av någon skuld, Jag bara konstaterar hur det oftast ser ut och att det är bara ledsamt att män och kvinnor är så olika i detta fallet. 
  • Anonym (Meeb)
    Anonym (Farmor) skrev 2023-09-30 17:39:27 följande:
    Du verkar besatt av att lägga skulden någonstans. Jag är inte intresserad av någon skuld, Jag bara konstaterar hur det oftast ser ut och att det är bara ledsamt att män och kvinnor är så olika i detta fallet. 

    Besatt är en överdrift från din sida. Men det är intressant att diskutera fenomenet. Du har en traditionell syn på män och deras intresse för relationer. Du klagar på att din svärdotter inte drar i din mans relationer åt honom. Kan du själv se sambandet mellan de två faktorerna och att du inte träffar din sons barn? Det är viktigt att man pratar om sånt här och varför många män är usla på att underhålla sina relationer samtidigt som den psykiska ohälsan hos män galopperar. Du kan fortfarande hjälpa din son att komma in i matchen med det här. Men det är inte hans frus jobb, det är inte heller hennes fel att det är som det är. 

  • Anonym (Farmor)
    Anonym (Meeb) skrev 2023-09-30 18:05:59 följande:

    Besatt är en överdrift från din sida. Men det är intressant att diskutera fenomenet. Du har en traditionell syn på män och deras intresse för relationer. Du klagar på att din svärdotter inte drar i din mans relationer åt honom. Kan du själv se sambandet mellan de två faktorerna och att du inte träffar din sons barn? Det är viktigt att man pratar om sånt här och varför många män är usla på att underhålla sina relationer samtidigt som den psykiska ohälsan hos män galopperar. Du kan fortfarande hjälpa din son att komma in i matchen med det här. Men det är inte hans frus jobb, det är inte heller hennes fel att det är som det är. 


    Du vet ingenting om mig, Du försöker nu bara lägga dina egna fördomar, tolkningar och åsikter i min mun.  
  • Anonym (Meeb)
    Anonym (Farmor) skrev 2023-09-30 18:33:37 följande:
    Du vet ingenting om mig, Du försöker nu bara lägga dina egna fördomar, tolkningar och åsikter i min mun.  

    Okej så du anser inte att män är dåliga på att underhålla relationer? Du har heller inte uppfostrat din son i den andan/synen på män? 


    Du anser inte heller att det är upp till din svärdotter att se till att ni umgås? 


    Så vad är det som är problemet? Att du inte träffar dina barbarn, det förstår jag också. Men hur ska det lösas då?  Eller är det helt omöjligt eftersom du är mamma till en man? 

  • Anonym (Vad har hänt?)


    I FÖRRGÅR 21:22
    -1
    Nyhet! Gilla foruminlägg

    Nu kan du anonymt gilla och ogilla inlägg i forumet. Du kan bara gilla eller ogilla varje inlägg en gång.


    4
     
    138
    Att inte kunna träffa sina barnbarn

    Hej,
    Har varit inne på ämnet förut, så ursäkta om ni tycker det är tjatigt. Vore dock intressant att veta hur ni som mor- och farföräldrar kan ha påverkats av om ni inte får träffa barn eller barnbarn pga någon slags konkurrens eller något annat från svärdotterns eller svärsonens sida? Hur tacklar ni detta och vad har ni gjort för att situationen ska kunna ändras? Hur påverkar detta er psykiskt? Kan ni bara vifta bort det och tänka att det är som det är? Har ni kunnat förlika er med detta?




    Svar på tråden Att inte kunna träffa sina barnbarn


    Anonym
    I FÖRRGÅR 21:32
    Nyhet! Gilla foruminlägg

    Nu kan du anonymt gilla och ogilla inlägg i forumet. Du kan bara gilla eller ogilla varje inlägg en gång.


    Jag får inte träffa barnbarnen mer än ett par tre gånger om året.
    Det är en djup sorg i mitt liv. Tänker på det varje dag. Känner mig som en pestsmittad






    Anonym (Sorg)
    I FÖRRGÅR 21:48
    -1+1
    Nyhet! Gilla foruminlägg

    Nu kan du anonymt gilla och ogilla inlägg i forumet. Du kan bara gilla eller ogilla varje inlägg en gång.


    Till #1
    Det är fruktansvärt. Vet vad du går igenom. Hemskt att bli ratad och det är ju nästan aldrig barnbarnen som valt detta, utan föräldrarna. Om man vet med sig att man bara vill väl och gjort allt rätt för barnbarnen är det ännu djävligare. Man känner sig helt maktlös och ingen kan hjälpa en. Det värsta är om barnbarnen tror att man inte velat träffa dom, vilket ju inte är sanningen när man verkligen velat träffa dom. Om inte förr, så när barnbarnen blir större, kanske man får en chans att förklara för dom. Det vill säga om man lever så länge. Men de måste ju lära sig skriva och läsa först och kunna prata i telefon, om man inte kan träffa dom IRL. 




    Anonym (123)
    I FÖRRGÅR 23:43
    Nyhet! Gilla foruminlägg

    Nu kan du anonymt gilla och ogilla inlägg i forumet. Du kan bara gilla eller ogilla varje inlägg en gång.


    Tyvärr är mina barns farfar psykopat så jag vill hålla dem ifrån honom så gott det går. Jag vill inte att de ska höra honom trycka ner andra och tro att det är så man ska bete sig mot andra människor. Han får skylla sig själv så illa som han behandlar andra men eftersom han inte har tillräckligt i hjärnkontoret för att begripa det så blir det ju svårt för honom. 








    Annons
    NABO

    Experternas råd till BRF:er i tider av höga räntor och inflation


    I det rådande läget med höga räntor, inflation och elpriser är det många styrelser i bostadsrättsföreningar som funderar över vilka åtgärder som kan utföras för att skydda värdet på sina fastigheter, minska risken för chockhöjningar av avgifter och effektivisera energiförbrukningen.


    Läs mer




    Anonym (Varfö­r?)
    IGÅR 12:54

    Hej, det låter sorgligt men jag har svårt att tro att det INTE finns en anledning till att du inte träffar dina barnbarn så ofta som du vill.

    Hur är du mot din svärdotter?
    Att du nämner ordet "konkurrens" känns som att det kanske är något du känner?
    Upplever du att du måste konkurrera med barnbarnets mamma?

    Du är ju farmor så din roll är ju att bara leka, gosa och ha det mysigt.
    Uppfostran, rutiner kan du lämna till din svärdotter och son.

    Jag har haft bekymmer med min svärmor sen vårt barn föddes,
    farmor tog alltid barnet ur min famn i tid och otid, ryckte flaskan ur min hand när bebis ska matas.
    Klädde på/bytte blöja osv utan att ens stämma av med oss.
    Vände ryggen till när jag sa att bebis är ledsen och behöver varva ner.
    Benämna mig vid mitt namn när hon pratar med sitt barnbarn (när hon pratar om sin son då säger hon alltid pappa) men ordet mamma säger hon aldrig till mig.

    Barnet är nu 3år och undviker farmor för han inte tycker det är kul att hon drar honom ur min famn, inte "lämnar" över honom när han säger mamma och sträcker ut sina händer osv.
    Vi träffas knappt 1 gång per månad max 1h pga hennes beteende.

    Hon har fått många möjligheter att visa hänsyn och börja respektera mig som barnbarnet mamma men ändå valt att fortsätta på sitt egna spår och tycka synd om sig själv.

    Farmor är tyvärr inte det minsta intresserad av att ta en fika med mig, planera in en middag osv.
    Hon ringer sin son som uttrycker att han hellre vill att hans mamma planerar sånt ihop med mig så kan vi komma närmre varandra.
    Har aldrig blivit så, för helt plötsligt har hon "glömt" det.
    Allt handlar alltid om att hon förlorat sin son och vill att allt ska vara som det var innan han träffade mig.
    Bara det i sig är otroligt sårande för jag har alltid försökt engagera mig så vi alla kan ses, fika äta middag osv.

    Sen 1år tillbaka har jag slutat engagera mig,
    för min svärmor handlar det om att hon inte vill släppa in mig, jag är överflödig.
    Nät jag var föräldraledig och hemma på dagarna kunde jag ibland ringa och bjuda över henne.
    Vi båda var ju hemma.
    Hon kom aldrig men ringde varannan dag till min man och frågade när han kommer hem så hon kan komma förbi då.
    Jobbade han över kunde han säga att det blir sent, men att svärmor kan ringa mig och komma förbi.
    Det tog blev hon arg över, enligt henne ville hennes son inte träffa henne.

    Vi har haft en hel del konstigheter med svärmor och det går inte att få det bra sålänge hon vägrar inse att hon bara är nöjd om jag inte finns med i bilden.

    Jag hoppas du INTE är en sån svärmor och ifall du känner igen dig så får du ändra ditt beteende,
    först när du har en god relation till ditt barnbarns mamma kommer relationen till barnbarnet växa.

    Lycka till 




  • Anonym (Ewa)
    Anonym (Farmor) skrev 2023-09-30 13:43:28 följande:
    Läs Ewas inlägg så har du svaret. Vi har påtalat det men som jag skrev så verkar inte män lika engagerade i relationerna med sina föräldrar som kvinnor, det är ljusår i skillnad. Som du själv skrev, män vårdar dem inte. 
    Min egen man är heller inte lika nära knuten sin mor, som jag är nära min mor. Han älskar henne men har inte den känslomässiga och  kommunikativa förmågan för att vårda nära relationer per telefon. Han kan visa i vardagen att han verkligen bryr sig, men han är inte intresserad av att prata, det är bara jobbigt.

    Det är hans mor som sett till att relationen blivit nära och det är den geografiska närheten som har gjort att hon lyckats så bra som hon har gjort. Hon har kunnat hämta barnen på förskolan när de var små och hon har varit hemma hos oss minst en gång i veckan sedan spädbarnstiden, och bjudit på bullar, pratat med mig om hur jag har det i vardagen och varit allmänt hjälpsam. Och vi har ätit middagar och haft miljoner fikor. Jag känner mig nästan lika nära min svärmor som min egen mor och definitivt känner jag henne bättre än min egen far. 

    Jag har två söner och jag har gjort allt för lära dem tala om känslor, våga öppna upp sig, visa sina mjuka sidor och jag har framför allt försökt lära dem att det är trevligt att prata tillsammans. Men de tycker jag är sjukt jobbigt med allt mitt pratande... De är inte vuxna ännu, men jag är beredd på att jag får se till att lära känna deras sambos snabbt, och se till att bo ganska nära om jag kan. För det kommer nog vara upp till mig om jag ska få en nära relation med barnbarnen. 
  • Anonym (Vad har hänt?)

    Jag tror också att nyckeln i en god relation för en farmor med sina barnbarn TYVÄRR landar i att skapa en god relation till sin svärdotter.

    Många mödrar tror att det kommer bli lika "enkelt" som med dotterns barn men de flesta män fungerar inte så.

    Om man som svärmor skapar sig en förståelse för att vara ödmjuk och hjälpsam gentemot sin svärdotter så tror jag definitivt man får 100 gånger glädje tillbaka.

    Jag har tidigare varit gift och min dåvarande svärmor var helt fantastisk, hon var alltid mån om att vi två skulle ha en god relation och det märktes tydligt i hur hon var mot mig.
    Vi hittade på saker tillsammans både med barnbarn och utan barnbarn, maken (hennes son) var per automatik med många gånger.
    Men ibland var det bara vi två själva och oj vad det stärkte vår relation!
    Genom att ha en god relation till mig blev relationen till hennes son och barnbarn bättre.

    Nuvarande svärmor (jag gifte om mig) har inte alls samma tänk.
    Hon tränger sig på, styr, hoppar in i min
    "mamma ruta".
    Jag har ofantligt många gånger bjudit in till fika, middag, fikade på stan, bett om hjälp med barnbarnet osv men när jag ber om hjälp, kommer med förslag på att vi ska umgås så har hon annat för sig.
    Sen ringer hon min man och påpekar hur sällan han ringer, att han aldrig bjuder henne på fika på stan osv.
    I mitt fall är det tydligt att damen inte ser glädjen i att ha en god relation till sin svärdotter och tyvärr har det så blivit så att relationen till barnbarnet och maken hamnat rätt lågt den också.

    Det kan vara allt mellan 1 -2månader mellan träffarna.
    Träffarna i sig är inte trevliga för där handlar det om att hon ska visa att hon kan, hon vägrar lyssna på vad vårt barn tycker är skoj.
    Vill jag berätta något vänder hon ryggen till och avbryter genom att börja prata om annat.
    Väldigt mycket härskarteknik av någon anledning som jag aldrig kommer förstå mig på.

    Mitt råd till alla farmödrar där ute, gör inte så.
    Ni förstör för er själva, en dag kommer jag också bli svärmor.
    Kommer definitivt ta med mig minnet på mina 2 svärmödrar och lärdomen om vad jag ska och INTE ska göra..

  • Anonym (Vad har hänt?)

    För att förtydliga så ser jag inga felaktigheter i att en mamma vill ha en god relation till sitt barn,
    men genom att frysa ut barnets partner så sätter man en del käppar i hjulet för goda relationer till barnbarnet.

Svar på tråden Att inte kunna träffa sina barnbarn