Fantasier om kollega

Jag skulle aldrig ta första steget till att faktiskt göra någonting. Men såklart jag är orolig för vad som skulle hända om han skulle ta första steget. Det är lite det som känns både spännande och farligt. Sen är det svårt att undvika honom också, eftersom vi jobbar i ett team på tre personer där han och jag är två av dem. Byta jobb vill jag inte heller, även om jag har funderat på det pga annat kaos på jobbet just nu. Vi har pratat med varandra om att byta jobb pga det andra kaoset med allt vad det innebär. Jag har sagt att jag vill fortsätta jobba med honom, för det vill jag och han har sagt att han hellre ser att jag mår bra än att vi fortsätter jobba ihop. Han är en väldigt snäll person, precis som min man. Sådär genomsnäll. Så ska jag vara riktigt ärlig tror jag inte han någonsin skulle ta ett första steg mot att något skulle hända heller. 

Spännande och farligt!

Jag tror att om han hade tagit första steget och visat dig vad han vill så hade du låtit det hända för att du dras med i den passionerande stunden som ni befinner er i. Du behöver inte längre då fantisera om honom utan nu så får du uppleva din fantasi om hur det är att vara med honom fysiskt. Du får känna hans kyssar på dina läppar, på din hals och på din kropp. Du får känna hans händer som smeker dig och som får dig att känna dig varm och pirrig inombords som väcker lusten inom dig till att vilja ha mer. Du tänker för en kort sekund att ni inte borde men känslan av hans kropp tätt intill din får dig att känna dig lustfylld och varm och hans manliga doft får dig att ta djupa andetag och får dig att vilja ha honom mer.

Haha... eller så är det bara jag som har livlig fantasi om hur det skulle kunna bli mellan er?

Du borde skriva erotiska noveller om du inte redan gör det, haha!

Och tyvärr har du nog lite rätt också. Har tänkt tanken många gånger hur jag skulle reagera om han tog första steget och jag vet verkligen inte om jag hade kunnat motstå frestelsen då. Men samtidigt vet jag inte om han känner någon attraktion för mig överhuvudtaget. Kanske är han bara en extra trevlig kollega, som råkar vara man. Jag missade nämligen att nämna en sak, att innan han kom in på mitt kontor och berättade om sin situation med son sambo så var jag inne på hans kontor i en jobbrelaterad fråga. Jag hade jeans på mig den dagen som liksom åkte upp på smalbenen (för jag hade kängor med högt skaft, så byxorna var uppvikta och åkte lite för högt upp när jag ställde mig upp). Så när jag kom in på hans kontor kände jag att byxbenen hade åkt upp så jag böjde mig ner lite snabbt medan vi pratade för att rätta till byxorna. Det jag inte tänkte på var att jag hade en lite urringad tröja på mig, som så klart "öppnade upp" så att han hade full vy rakt in mot mina bröst. När jag reste mig tillbaka upp, då jag insåg vad som hände, såg jag hur hans blick gick från mina bröst och upp till mitt ansikte igen. Jag tänkte att det nog är för att han är hetero och ja, bröst är ju bröst, så det är naturligt att blicken dras dit. Samtidigt som det tillsammans med vad han berättade kort därefter får mig att fundera i andra banor. 

Ja, det snurrar mycket tankar i huvudet och det är väldigt spännande och tändande, men det hade varit ännu mer spännande och tändande om jag visste att han kände likadant även om jag inte planerat att agera på det. 

Haha, -tack, är inte så bra på att skriva.

Det låter som att din kollega är en försiktig man. Om det är för att han inte vet vad du känner för honom mer än att du tycker om honom som en bra kollega, eller om han tänker på vad det kommer att ge er båda för konsekvenser om ni tar och inleder något?

Ni verkar ju ha bra kemi med varandra för att "bara" vara bra kollegor, så jag tror att han känner attraktion till dig också! Om inte annat så tyckte han om att få se dina bröst när du böjde dig fram för att rätta till byxbenet.

Om han nu känner lika dant för dig som du känner för honom och du skulle få reda på det. Då blir nog frestelsen för stor för att du inte ska vilja ligga med honom?

Ju mer du tänker på din kollega i erotiska sammanhang ju svårare blir det för dig att inte motstå honom om tillfälle skulle ges. För i ditt huvud är du ju riktigt tänd på honom och vill ha honom.

(Vad var det hand berättade kort därefter som får dig att fundera i andra banor?)

Ja, jag tror han på riktigt är bara genomsnäll och att han inte vill någon nåt ont. Vi är väldigt lika i hur vi tänker och tänker han som jag så kommer ingen av oss någonsin ta något steg mot något som kan vara farligt. 

Vi har extremt bra kemi och när jag känt sån här elektricitet tidigare med andra män (innan jag gifte mig) så har jag fått veta i efterhand att mannen i fråga hade ett sexuellt intresse för mig. Så jag tror mig kunna läsa sådana signaler ganska bra. Min kollega är som sagt lik mig på det sättet så vi båda brukar prata om hur vi känner in allt runtomkring hela tiden, så jag tror han förstår att jag är attraherad av honom. När vi pratar så liksom håller vi ögonkontakt mycket längre än vad jag normalt håller ögonkontakt när jag pratar. 

Jag vet att du har rätt med att det blir svårare att motstå honom om jag tänker på honom i erotiska sammanhang, men jävlar vad svårt det är att inte göra det. 

Det kan berättade kort därefter var det jag nämnde inledningsvis i mitt första inlägg - att han låg i sängen med sin sambo och pratade om möbler och att han känner att de lever ihop som rumskompisar mer än att de är i en samborelation. Han sa det när vi pratade om något (minns inte vad) och jag sa något om hans sambo. Då sa han direkt "sambo, ja vi är väl knappt det längre" och så förklarade han vad han menade med det. Sen blev vi avbrutna i samtalet av en annan kollega och sen har vi inte pratat mer om det. Jag känner att jag gärna pratar mer om privata saker med honom, dels för att jag föredrar djupa, personliga samtal framför ytligt småprat. Men samtidigt känner jag att det kanske är farligt att fortsätta på den linjen som han öppnade upp för?

Ja då är han en man som är försiktig av sig för han vill inte såra andra i onödan och det med rätta.

Fast då ni har extremt bra kemi med varandra så borde även du kunna känna av att han faktiskt är attraherad av dig med. Och inte bara att han känner av att du är attraherad av honom. Men ändå så skriver du att du känner dig osäker på om han är attraherad av dig, varför?
Ja när man märker av den där gnistan som fångar en i just det där ögonblicket i nuet man har med varandra så brukar det kännas som en sexuell laddning som tänds mellan varandra. Eller elektriciteten som du skrev. Den har jag också känt av och är en mäktig känsla.

Din kollega tänker på dig på samma sätt som du gör om honom, för annars så har han inte en sån djup ögonkontakt med dig när ni pratar med varandra. (Jag tror ni har en gnista ni båda känner av).

Ja men anledningen till att du får det så svårt att motstå honom är ju just det att han finns i ditt huvud i det erotiska sammanhanget som ni har med varandra. Haha... få han ur ditt huvud ur dessa sammanhang. 🤭

Jag tror såhär...
Hans sambo relation är inte längre vad den var innan. Därför så var han snabb på att säga, "Sambo, ja vi är väl knappt det längre" till dig för att du ska veta att hans synsätt på hans förhållande har skiftat.

Du gillar ju faror så om du snokar lite mer kring det så kommer du ju att få veta mer och du får veta mer om honom om vad han tycker och tänker.

Jag tänker nog mest att jag känner att jag är en "gammal tant" i hans ögon (bara 3 år äldre dock) och att jag inte alls är i hans liga om man säger så. Sen känner jag mig inte så sexig eller snygg, men försöker ändå klä upp mig och se till att jag ser så bra ut som möjligt särskilt när jag vet att vi ska träffas på kontoret. 

Jag har funderat hela veckan på om jag ska fråga mer personliga frågor, men har hejdat mig för det känns som att jag söker mig in på farligt territorium. Samtidigt vill jag ju veta mer om honom och hans liv, vilket känns stört eftersom jag inte alls har den nyfikenheten för andra kollegor. Men jag har en fråga som jag kanske kan ställa när vi pratas vid imorgon som kommer vara personlig men samtidigt kan den uppfattas som helt oskyldig. Så kanske att jag vågar...

Men att du är 3-år äldre än honom är ju inte så stor åldersskillnad så det tror jag inte spelar så stor roll. Sen att du känner att du inte är i hans "liga" tror jag inte heller stämmer för man brukar inte ha så extremt bra kemi med någon man inte tycker om eller bara tycker om lite grann. Då har man mer en vanlig kontakt med personen och man pratar inte om djupare saker med varandra.

Fast vad du känner när det gäller att du är sexig och snygg och vad han ser är två skilda saker. Som är svåra att veta om han inte har hintat till dig att han tycker att du ser bra ut.
Ja många på kontor har på sig fina kläder vilket kanske också gör att du ser sexig och snygg ut på kontoret och gör så att han vill vara nära dig och prata med dig.

Ju mer personliga frågor du ställer till honom ju mer intresse visar du för honom. Personer man tycker om vill man ju veta så mycket som möjligt om. Med tanke på den kemi ni har med varandra så tror jag att han gärna skulle berätta mer om sig själv till dig men att du då också får räkna med att berätta mer om dig själv till honom.
Det finns en tydlig anledning till varför du vill veta mer om just honom än om övriga kollegor. Klart att du vågar ställa frågan för innerst inne så vill du ju veta.

På vår arbetsplats är det väldigt sällan någon kommenterar varandras utseende. Det är väldigt pk och är typ underförstått att man inte säger något om varandras utseende. Dock har han kommenterat mitt hår någon gång, men det var bara i förbifarten liksom när vi satt i digitalt videomöte. 

Jag har delat med mig av ganska mycket personligt till honom redan. Typ första gången vi satt och pratade själva kom det fram många privata saker om både mig och honom. Det kom så naturligt och det känns som vi känt varandra hur länge som helst. 

Jag tror det är lite det jag saknar hos min man, att han liksom aldrig verkar lyssna på mig. Försöker jag prata med honom så lyssnar han alltid på podd eller kollar film i sin telefon eller bara scrollar sociala medier. Men min kollega har liksom alltid tid för mig (även om jag förstår att det är betald arbetstid). Men det känns bra att bli sedd liksom. 

Jag måste nog säga att han definitivt har tankar om dig som mer än kollega. Sen är frågan om han låter det vara en fantasi, eller om han bygger upp något för att försöka något om/när chansen kommer.
Jag anser mig som en väldigt trogen person, men visst, när förhållandet stått still har man låtit fantasin löpa iväg. Det har stannat vid fantasier, men när man kommer in och pratar om förhållanden och vad man saknar, så är det lite att bearbeta både sig själv och den man pratar med.
Så kan man kanske ha moral och karaktär att inte sätta sig i en situation där möjligheten uppstår...
Och att du faktiskt tänker på honom visar just att du faktiskt satt igång tankarna om att det kanske skulle kunna ske.
Jag dömer ingen, och jag säger inte att du kommer att göra det, men du har kommit igång med tankegången, och det är vad jag tror är första steget, och definitivt första steget som han vill uppnå (oavsett om han vill ha dig som onaniobjekt med sin fru som är mer kompis, eller om han vill få dig själv på konferensresa...)

Så du ska nog fundera vad du vill och om du inte vill något, dra några gränser. Det är framförallt för dig, men också gentemot honom, om du inte bara vill vara en "cocktease"

Man kan inte vara för privat när andra är runtomkring en så jag kan förstå att din arbetsplats är lite pk och att man inte vill  sticka ut för mycket.

Jag tror att det är den naturliga delen i när ni pratar med varandra som lätt får er att öppna upp er till varandra. Och  som gör så att ni trivs så bra att prata med varandra och söka kontakt med varandra. För det är lätt då att man känner samhörighet med den man pratar med och man känner sig avslappnad och trivs bra under samtalets gång, oavsett vad det är man pratar om. 

Konsten att lyssna märks mycket tydligare hos en person som faktiskt är med på det som sägs i stunden och kan lyssna. Du borde få din man att ge dig uppmärksamhet då när du pratar med honom och att han faktiskt tar sig tid att lyssna på dig när du pratar med honom (på samma sätt som din kollega gör).
Din kollega har tid för dig för att han tycker om att prata med dig och vara med dig. Inte för att det är betald arbetstid. Arbetstiden är bara ett rimligt skäl för er båda att kunna ha kontakt med varandra.

Ja blir man inte sedd så blir man ju ignorerad. Då väljer den andra personen att lägga tid på något annat som personen tycker är viktigare än att ge dig uppmärksamheten och prata med dig så att du känner dig både sedd och hörd.
Att lyssna är också en egenskap som en del personer finner attraktivt hos den andra personen. Att någon tar sig tid och orkar höra på vad man har att säga får en att känna sig sedd, som du skrev.

För dig att tänka på...
När du kommer till den punk då du börjar känna att din kollega har mer att ge dig än din man. Då är du riktigt farligt ute!

Jag är fortfarande tveksam till vad han tänker, men det är också en del av spänningen för mig. Att inte veta. 

Det farliga just nu känner jag är, som du säger, att tankarna har börjat vandra och att steget till att faktiskt göra något inte blir lika stort till slut. 

Dock älskar jag att ha den här typen av relation till manliga vänner. Jag har alltid haft lättare att komma överens med killar unde uppväxten och har alltid haft den typen av jargong med att retas lite och sen att det uppfattas som ett flörtigt sätt. Tyvärr har det oftast slutat med att killkompisarna vill övergå till en annan typ av relation vilket jag inte varit intresserad av. Med min man har jag aldrig kunnat ha dem typen av jargong, vilket jag alltid känt att jag saknar. Jag gillar ju att retas och att bli retad, på ett lekfullt sätt liksom. Den jargongen har jag med min kollega och sen är det ju bara en bonus att han är attraktiv också. Men som sagt, farligt. 

Jag vill gärna fortsätta ha den lekfulla jargongen som vi har, men kanske att jag får stoppa mina tankar som övergår till något annat för att minimera risken för att något faktiskt ska ske i verkligheten. Tack för inputen!

Tack för dina tankar. Jag hoppas i slutändan att detta är en tillfällig "crush" som försvinner snart. Kanske kan jag få lite distans när jag vabbar, så hörs vi inte av lika mycket i alla fall. 

Uppdatering om någon vill fortsätta bolla med mig. Behöver liksom bara få ut allt det här från skallen. 

Jag var nog ganska offensiv i mitt flörtande med kollegan igår. Alltså på ett knappt tvetydigt sätt. Så idag när vi har pratats vid har han liksom backat lite, trots att jag verkligen inte försökt flörta idag. Om jag har nämnt något personligt, om min man, så har han liksom knappt svarat. Däremot har han pratat desto mer om sin sambo idag jämfört med hur lite han brukar prata om henne.

Så min slutsats i det hela är väl att han bara varit en trevlig kollega och att han absolut inte menat något annat och därför försöker tydliggöra det på detta sätt. Eller hur tror ni att logiken är i detta?

Förmodligen ologiskt.

Sååååå, grunden till mitt "bekymmer" är helt klart att jag känner mig sjukt ignorerad av min man. Försöker berätta om saker som jag tycker är jätteintressant, men han svarat knappt och tittar absolut inte upp från som telefon. Alltid är det så här. Så att jag känner mig attraherad till min kollega som faktiskt lyssnar på vad jag har att säga är kanske inte så konstigt. 

Suck, blir faktiskt trött på min man, för jag pausar alltid med mitt för att lyssna på honom trots att jag kanske inte alltid tycker samtalsämnet är jättekul.