Vi som till slut blev gravida med IVF

Tack Humlaaan  Idag såg allt fortfarande okej ut och nu får vi vänta på nästa besök den 25/1.

@Clemmentina Ja det är så himla svårt att veta vad som är vad. Nu börjar det dock kännas som magen börjar komma med, har haft väldigt liten mage men nu känner jag att den börjar växa så det känns spännande! När hade du den största "växt"fasen på magen hittills? Känns som det är så himla olika för alla. Annars mår jag fortsatt väldigt bra, hoppas du gör det med?

@Vickan Vi har inte riktigt pratat om förskola än, men jag tänker runt september-oktober 25, då är bebisen 16-17 månader nåt sånt om jag räknar rätt haha. När hade ni tänkt skola in? Verkar vara lite olika på olika förskolor med om man får välja exakt datum? 

@Orkide låter ju som ett toppenbra upplägg att kunna göra på det sättet! Har ni gått någon profylaxkurs som förb inför förlossning? Tänker du är ju den som är närmast hihi. Vi funderar på om man ska boka någon sådan? 

@Zaro Välkommen till tråden, och vilka kämpiga veckor ni har haft/har framför er. Sa dom något om man kan öka fostervattnet? Lite långsökt kanske men såg en influenser som hade lite lite fostervatten och till henne hade dom sagt att försöka vila så mkt som möjligt, inte träna, och dricka mycket vatten. Hoppas så att allt ser bra ut v 25 för er <3 

@Lissan välkommen hit du med, så kul vi är ett gäng som är i ungefär samma vecka :) Vad har du tagit för järntabletter? Jag fick niferex "ordinerat" av min BM i v 10 typ, men har inte tyckt om dom alls, blivit så förstoppad och kolsvart avföring hehe. Nu har jag sedan två v på eget bevåg börjat med sideral och blutsaft istället, magen mår så bra nu! Men hoppas att det är tillräckligt med järn :)

Jag tog en liten paus från FL här innan jul men börjar känna mig lite piggare så orkar förhoppningsvis börja skriva lite :) Vilken fin grupp, gud vad jag önskar att denna funnits tidigare! Känns som alla andra vanliga gravidgrupper är svåra att knyta an i.

Jag är nu i v.25 och det känns fortfarande helt overkligt. Det har verkligen varit en jobbig graviditet på många sätt men nu är det bara ca 100 dagar kvar tills vi får möta vår lilla skatt. Skatten är troligen en liten pojke - läkaren var dock inte helt säker trots 2 separata ultraljud då han försökt se... Jag har alltid velat ha en flicka och blev lite "ledsen" när de på förra ultraljudet sa att det nog är en pojke. Det borde ju verkligen inte spela någon roll egentligen när man försökt bli gravid i 10 år och mina tankar gjorde mig också arg och besviken på mig själv. Efter att jag försökt förstå varför jag så gärna ville ha en flicka kom jag inte heller fram till något relevant alls haha. Sista veckorna har jag bara velat träffa min lilla pojke och idag när läkaren igen sa att det är en pojke så blev jag så innerligt lycklig. Jag ska bli en pojkmamma! 

Vi går hos en läkare på specialistmödravården varvat med vanlig BM så har kontroller varannan vecka varav ultraljud en gång i månaden. Det känns tryggt och allt såg fint ut även idag. Miniavvikelsen är att bebis är ca 7% mindre men det är ju inom felmarginalen så läkaren sa att det inte var något att oroa sig för.

Jag hade moderkakan i framvägg och började känna smått surr förr ca 2-3 veckor sedan. Nu har moderkakan flyttat sig och jag kan känna som små små sparkar.. Det är en häftig känsla men fortfarande har jag svårt att förstå att det är på riktigt. Är det någon som känner igen sig?

Idag fick jag också prata med läkaren om kejsarsnitt. Jag är en enorm förlossningsrädsla som nog bara grott sig starkare under alla år som gått. Jag hade blivit varnad av vänner att det kommer göra allt för att försöka övertala mig men både läkaren och barnmorskan var vänligt inställda och sa att oroa dig inte, vi ser inga skäl att neka dig det men tycker bara vi ska boka in ett samtal med barnmorskan så vi kan gå igenom allt i lugn och ro och veta att du fått all info. De släppt en hel del stress men kan inte helt släppa det förrän jag verkligen fått det beviljat. Någon annan som också hoppas på kejsarsnitt?

Ha en fin kväll alla ni fina! 

Jag tog en liten paus från FL här innan jul men börjar känna mig lite piggare så orkar förhoppningsvis börja skriva lite :) Vilken fin grupp, gud vad jag önskar att denna funnits tidigare! Känns som alla andra vanliga gravidgrupper är svåra att knyta an i.

Jag är nu i v.25 och det känns fortfarande helt overkligt. Det har verkligen varit en jobbig graviditet på många sätt men nu är det bara ca 100 dagar kvar tills vi får möta vår lilla skatt. Skatten är troligen en liten pojke - läkaren var dock inte helt säker trots 2 separata ultraljud då han försökt se... Jag har alltid velat ha en flicka och blev lite "ledsen" när de på förra ultraljudet sa att det nog är en pojke. Det borde ju verkligen inte spela någon roll egentligen när man försökt bli gravid i 10 år och mina tankar gjorde mig också arg och besviken på mig själv. Efter att jag försökt förstå varför jag så gärna ville ha en flicka kom jag inte heller fram till något relevant alls haha. Sista veckorna har jag bara velat träffa min lilla pojke och idag när läkaren igen sa att det är en pojke så blev jag så innerligt lycklig. Jag ska bli en pojkmamma! 

Vi går hos en läkare på specialistmödravården varvat med vanlig BM så har kontroller varannan vecka varav ultraljud en gång i månaden. Det känns tryggt och allt såg fint ut även idag. Miniavvikelsen är att bebis är ca 7% mindre men det är ju inom felmarginalen så läkaren sa att det inte var något att oroa sig för.

Jag hade moderkakan i framvägg och började känna smått surr förr ca 2-3 veckor sedan. Nu har moderkakan flyttat sig och jag kan känna som små små sparkar.. Det är en häftig känsla men fortfarande har jag svårt att förstå att det är på riktigt. Är det någon som känner igen sig?

Idag fick jag också prata med läkaren om kejsarsnitt. Jag är en enorm förlossningsrädsla som nog bara grott sig starkare under alla år som gått. Jag hade blivit varnad av vänner att det kommer göra allt för att försöka övertala mig men både läkaren och barnmorskan var vänligt inställda och sa att oroa dig inte, vi ser inga skäl att neka dig det men tycker bara vi ska boka in ett samtal med barnmorskan så vi kan gå igenom allt i lugn och ro och veta att du fått all info. De släppt en hel del stress men kan inte helt släppa det förrän jag verkligen fått det beviljat. Någon annan som också hoppas på kejsarsnitt?

Ha en fin kväll alla ni fina! 

Tack 😊

nej inga kurser alls.

har tidigare haft 2 snabba förlossningar, första barnet 3 timmar totalt, andra kanske 15 min, min journal där är endast 30 min totalt typ inskriven, 3 krystvärkar och bebis ute 😅

får dock se hur denna blir, men jag hade nog bara blivit uppjagad av kurser, även om jag förstår att dessa säkerligen är väldigt bra och hjälpande för många.

jag som har ett stort kontrollbehov känner för en gångs skull att inför förlossning kan jag inte påverka någonting och litar helt fullt ut på att de som är runtom mig ser och vet vad jag/ vi behöver 😊

är det din första? 

går in i v 36 denna vecka, tiden har gått så fort nu på slutet 😱

Vad kul att se dig ❤️

och vad härligt att höra att du mår bättre 🥰

snart är jag ju pojkmamma ggr 3, tänkte ju först ocskå att det varit kul med en liten tjej som omväxling, men glädjen hos min sambo och mina söner att kunna identifiera sig med en lite kille till och allt de ska göra osv slår allt!❤️

just nu vill jag bara ha ett friskt barn 🥰
och känner mig ldigt privilegierad att få känna och uppleva detta igen 15 år efter senaste grav 🥰❤️

Tack! ❤️ Fint att se er alla också igen 🙏

Och ja, frisk är viktigast. Nu förstår jag inte ens hur jag kunde känna sådär innan.. måste varit en fix-idé bara. De enda jag kom på var att jag kände att jag skulle ha svårt att bli en bra pojkmamma då jag inte är så intresserad av sport osv men då sa min man att det är ju inte alla pappor heller men de blir bra pappor ändå. Och de är ju sant 🤣

Jag är så avundsjuk på dig som det snart är dags för. Jag vill också 🙈

Hej! Hoppas att allt går bra med alla. Det var ett tag sedan jag var här i tråden, har gått igenom spökveckor och haft fullt upp med livet som fortsätter rulla på trots att en är gravid och helst skulle stanna upp lite mer. Jag har varit inne och läst lite och relaterat mycket men inte riktigt tagit mig tid till att svara. 

Och Noelani, jag kan relatera i "besvikelsen" att få en pojke. Både jag och sambon ville ha en flicka och även om jag är helt säker på att jag kommer älska (och redan älskar) vår skrutt lika mycket har jag på något sätt behövt vänja mig vid att det är en pojke. Vi har vetat sedan vecka 13 vilket har varit skönt, då har det blivit att vi liksom mentalt fått kalla honom "honom" och det gör honom både lite verkligare men också att jag nu känner mig oerhört glad över att han är just han. Anledningen till att vi ville ha en flicka var nog mest att vi kände att det var enklare, vi lever i en tid när kvinnor ska uppfostras till starka och där en kan uppmuntra dem till att ta mer plats. Mannens roll i dagens samhälle är lite mer komplex, där de i högre grad behöver backa och ge upp privilegier samtidigt som de fortfarande har större privilegier.... Så även om jag är helt säker på att vi kommer uppfostra en fin och medveten pojke känns det på något sätt lite svårare. 

Jag är nu i vecka 20 (19+3) och tror att jag känt rörelser från och till sedan vecka 18, tycker dock att det är svårt och blir väldigt nojig över att det bara ska vara vanliga magrörelser, eller ett tecken på att något är fel då jag nästan tyckt att de gör lite ont ibland. Det är inte heller helt regelbundet, nu har jag suttit still och jobbat i en timme och har knappt känt något alls, kanske en liten snärt, men väldigt snällt i så fall... Det brukar dock komma mest på kvällarna, men är rätt nojig. Vi ska på RUL på torsdag och det ska bli väldigt skönt, är rätt orolig över att något ska ha gått fel, så hoppas verkligen att vi får se en pigg och frisk pojke. Har lite obehagskänslor/lätt smärta i magen från och till... Men tänker att den ju växer så det borde inte vara någon anledning att oroa sig, men så klart oroar jag mig som satan ändå. 

Hade tänkt berätta för mina elever efter ultraljudet men idag frågade de vilken vecka jag är i, så blev att jag berättade. I övrigt har vi köpt en vagn, en säkrare och större bil och börjat fixa i för barnrum, samtidigt planerar vi köksrenovering och provar pojknamn i mängder och försöker planera maximerad föräldraledighet. Vi tror att vi har ett namn nu som vi både tycker känns bra, men vi får väl se hur länge och om det känns rätt när han väl är utanför magen. Har egentligen tänkt avvakta med mycket tills efter UL, när jag vet att allt ser bra ut. Hur gör ni/har ni gjort? Är det bara jag som fortsätter noja så här?

lissan111: välkommen till tråden och stort grattis till graviditeten och att allt såg fint ut på RUL! Låter så himla mysigt att få känna fosterrörelser. Hur ofta känner du bebisen så här långt? 

Humlaaan: wow nu börjar det verkligen dra ihop sig! Har du förberett dig något särskilt inför förlossningen? 

Zaro: otroligt positivt att allt fortfrande ser bra ut! Håller tummarna även inför nästa besök!

Noelani: väldigt fint att höra från dig och att allt fortfarande verkar gå framåt som det ska! Kan verkligen förstå känslan av besvikelse. Jag är rätt säker på att jag bär på en pojke, men vill nog innerst inne helst ha en flicka. Fast egentligen vill jag ju bara ha ett friskt, levande barn. Jätteskönt att det känns bra nu! Nog viktigt att ge sig tid att landa lite i det. Så härligt att äntligen känna lite sparkar. Jag tycker att det är helt omöjligt att förstå att det är något därinne när det inte är några livstecken alls. Men förstår också att det kanske inte direkt blir superverkligt bara för att man känner fosterrörelser. Det blir nog egentligen inte helt på riktigt förrän man har ett barn i sina armar. 
Väldigt positivt att höra att din önskan om kejsarsnitt tas på allvar. Jag vill inte ha kejsarsnitt (tror jag), men har däremot börjat fundera på om man kan be om igångsättning. Min man får panikångest av sjukhusmiljöer och vi kommer därför att anlita en doula eftersom jag är livrädd för att lämnas ensam. Han kommer att göra sitt yttersta för att vara närvarande, men han kan inte 100% garantera att han inte kommer svimma osv. Jag undrar dock hur enkelt det kommer vara att hitta en doula som vill vara jour under midsommarhelgen (jag är beräknad till två dagar innan midsommar) och allt känns bara otroligt osäkert. Jag ska därför prata med vår barnmorska om vilka alternativ som finns. 

grimaserar: relaterar otroligt mycket till att fortfarande vara orolig. Mådde väldigt bra efter att allt såg bra ut på ett extra ultraljud i vecka 15, men nu har det vänt. Har noll mage (har tagit bild varje v.12-v.18 och absolut ingenting har hänt) och noll fosterrörelser. Vet att det är jättenormalt, men tycker väntan till RUL är olidlig. Svårt att tro att något lever. Räknar ner dagarna till den 29/1 då det är dags. Sen kommer jag nog våga planera mer framåt och kolla på barnvagn och såna saker. Hoppas innerligt att allt går bra på ditt RUL imorgon! Skulle vara fint att få din uppdatering efteråt. 

Förstår om du är orolig men kan lugna dig med att jag också hade noll mage fram till för typ 2 dagar sen då det kändes som den växte på typ en natt haha. Jag är i v 22 nu. Jag pratade med barnmorska på RUL om att jag varit lite orolig pga. avsaknad av mage men då sa hon att som föstföderska är det extremt vanligt att inte ha fått mage innan v 20, och att dom flesta som fått stor mage redan då troligtvis ätit lite för mycket haha. 

Rörelser har jag precis börjat känna (tror iaf att det är bebis haha), men det är som sagt jättevanligt att inte känna fram till v 25, speciellt om man har moderkaka i framvägg <3